söndag, mars 30, 2008

Recension: Mind Ripper (1995)


Jag blir nästan lite generad när jag nu avslöjar att jag undvikit Mind Ripper sedan den kom ut på svensk video för mer än tio år sedan enbart på grund av att alla verkar hata den. Det brukar inte direkt vara en anledning för mig att undvika en film, snarare tvärtom. Men så reade Science Fiction Bokhandeln ut den för 39 kr (!!!) och då kändes det som en ganska logisk film att köpa in.

Lance Henriksen, min favvo, spelar Stockton. Han är en duktig forskare som tillsammans med sina kollegor experimenterat fram ett virus som ska hjälpa till att självläka skadad vävnad. Myndigheterna har gett dem en gammal atombombsbunker ute i en ogästvänlig vildmark (tänk er Hills have eyes) och av en slump så hittar dom en självmordshoppare som tagit klivet över en stup.

Man injicerar viruset i honom och mirakulöst så börjar han långsamt tillfriskna. Men Stockton får dåligt samvete över det hela, säger upp sig och drar sig tillbaka med sin familj. Tre månader senare så händer det något i den underjordiska basen motvilligt så tar han semesterplanet tillsammans med dottern, sonen och dotterns pojkvän, och tittar förbi ökenbasen... vilket man givetvis inte skulle ha gjort.

För självmordshopparen har utvecklats till en mordisk, hjärnätande, muskelhunk som långsamt fysiskt håller på att förändras. Ur hans mun kommer det en tentakel med som kan suga ut hjärnan på folk och han börjar få mer utomjordiska former i ansiktet.

Jag kan hålla med kritiker att det stundtals är en ganska ful film. Fotot kan vara platt och i vissa sekvenser verkar det inte som om det varit någon regissör närvarande, kameran bara registerar vad som händer utan någon som helst tanke. Men ärligt, för det mesta är det ganska okey. Den underjordisk basen och miljön är ganska snygg, på ett sånt där sätt som vi fans av billigare filmer kan uppskatta, och Lance Henriksen i några av de andra skådespelarna fungerar bra.

"Thor", monstret/mutanten/whatever var inte så fång som jag trodde. Han blir en ganska intressant Frankensteins Monster-figur som egentligen bara ville dö, men som lider något oerhört över att ha blivit läkt på det här sättet. Make up-effekterna är fina och det gore som finns är väldgjort och blodigt. Det finns givetvis massor av saker med handlingen och dialogen som är fullständigt puckade, men det låter jag er själva upptäcka. Jag blev i alla fall inte uttråkad.

Som många vet så var detta tänkt att bli The Hills Have Eyes 3 en gång i tiden, och det märks. Man kan förstå den logiska utvecklingen att låta myndighetspersoner råka ut för mutanternas ilska, och en underjordisk bas hade givetvis blivit ett billigt alternativ för en trea. Detta märks speciellt efter att man sett inledningen på remaken av ettan samt givetvis detaljer av tvåan till remaken. Wes Craven, som var exekutiv producent på Mind Ripper, var uppenbarligen sugen på att återanvända konceptet. Hans son var även den som skrev den här filmen, liksom den nya The Hills Have Eyes 2.

Mind Ripper är en film som inte är så illa som ryktet säger. Den är en skräpig, billig, lite blodig och ganska spännande lågbudgetdänga som säkert betalade några av skådespelarnas räkningar.