fredag, april 11, 2008

Brokeback Kumla


Jag sitter nersmutsad som en rökande sotare som just har grävt sig upp genom ett ton gödsel. Och jag längtar så efter att tvätta bort denna bladning av gruvdamm och svett. Duschen är redo, en dusch som jag dessutom har kontroll över, och sedan väntar en kväll iklädd morgonrock och micropizza. Jag ska alltså inte kläda mig i micropizza, även om tanken är lockande.

Er ärade Fred har, som ni förstår, anlänt hem från Kumla, efter nästan sju timmars yrande nere i gruvan, ett besök på en kinesisk restaurang och den sista timmen finslipande mina färdigheter i sparkcykel och att undkomma truckar som kom från alla håll.

Igår fick jag dessutom en sightseeing runt Kumla, vilket tog ungefär fem minuter. I bil givetvis. Höjdpunkten var givetvis science fiction-anstalten Kumla, omgärdad med elektriska stängsel och höga murar. Ett fort alltså, fast istället för att hålla ute guldgrävare så håller man inne pingstpastorer.

Det är en rejält sträcka mellan den första stängslet till det andra och sedan muren. Detta fick jag förklarat för mig berodde på att det skulle försvåra för fångarna att smuggla in mobiltelefoner. Man hade en speciell teknik på den gamla goda tiden: kumpaner köpte ett tiotal mobiltelefoner med sim-kort, utrustade sig med tennisracketar och slog telefonerna över muren! Hade den inspärrade tur så höll åtminstone en av apparaterna och kunde därvid planera sin nästa kupp innefrån tvättstugan, gömd i en tvättkorg.

Så nu vet vi alltså vart Björn "Jag är faktiskt luspank" Borg fick sina stålar ifrån under en tid.

Nu fick jag ännu ett bevis för min oerhörda skicklighet att känna igen folkslag. Tre personer gick in och satte sig i matsalen för att äta frukost. Jag tänkte "Oj, dom ser hurtiga ut, har linblont hår och lite röda om kinderna. Dom måste vara norrmän". En sekund senare så började dom snacka norsk-goja och min stolthet fick mig nästan att gå fram och berätta det hela för dom, men jag höll mig.

Det blev bara fyra filmer under denna lilla resa: "And then there was none", den första filmatiseringen av Agatha Christies proto-slasher Tio Små Negerpojkar, "Hitman", där blodet stänkte lika hårt som ölen på alkisbänken här i Märsta, "In The Name Of The King" med Jason Statham som bonde, Burt Reyonlds som kung och Ray Liotta som ond trollkarl. Kan inte bli bättre. Sist, men inte minst blev det den lysande vampyrfilmen "30 Days Of Night", som utspelade sig under en vampyrinvasion i en stad utan sol under trettiodagar. Ungefär som Östersund när Östermalmsbratsen kommer upp där runt nyår alltså.

Just ja. Räknade tillsammanlagt fem snygga människor i Kumla (ej räknat personalen på företaget då). Imponerande. Därav titeln "Brokeback Kumla".

Usch, det här går på tomgång. Men nu har ni fått min berättelse nedtecknad och jag hoppas ni för vidare legenden om Kumla, dess människor och öden.

Bara så att ni vet vad tankarna borde fara, nästa gång ni tar på er ett par Kumla-tillverkade skor.

G'nite.

Fred