måndag, april 14, 2008

En kines försökte gå om mig


Det var skönt väder ute och jag orkade inte vänta på bussen från Helenelunds station till Torsnäsgatan. Dessutom är det en ganska kort väg att gå, och med musik i öronen så kändes det precis vad jag ville göra.

Börjar promenera och ser en kines framför mig. Lite kortare, lite gråhårig, med öronpluggar och en liten prydlig väska. Han går långsamt. Väldigt långsamt. Troligen på grund av sina korta små kinesben. Men han är svår att gå om, det är som om han ökar farten försiktigt när jag försöker gå förbi honom. Fejkade han sin långsamma gång innan för att hindra mig från att gå förbi?

Jag har tur och ha får möte, vilket gör att han måste sakta in och värja sig för den mötande gångtrafiken. Jag slinker förbi, hurrar i mitt inre över segern och vrider upp volymen på musiken en aning. Det ska firas. Skitsamma om folk retar sig på oljudet. Som vanligt när jag lyssnar på musik så försvinner jag in i mig själv, men håller samma höga hastighet som vanligt. Tills jag plötsligt ser kinesen FRAMFÖR mig igen!!! Galet.

Hur lyckades han med det? Han går extra snabbt och jag ser hur han faktiskt extremt diskret sneglar mot mig, som för att se hur han ska vinna över mig. Jag tillåter inte att bli omgången av någon som uppenbarligen provocerar mig med sin gångfart. Så jag tar fart, slirar upp bredvid honom och går om igen.

Jag tror han har svårigheter att komma upp i samma hastighet på grund av öronsnäckorna samt att han bär en liten portfölj. Skulle han komma upp i högre fart så skulle öronsnäckorna ramla ut och portföljen få honom ur balans.

Det sista jag ser av honom är hur han trycker sig mot hussidan för att försöka gå förbi, men jag är så jävla taggad nu att jag inte låter honom. När jag kommit bort till Kistagallerian så har han försvunnit in i något närliggande kontor.

Eller gjorde han det? Smet han förbi? Jag vet inte till hundra procent, men jag ser mig själv ändå som segraren.