måndag, april 21, 2008

Jävla skitbuss

Var och tittade på en lägenhet i Rinkeby. Jättefin, nyrenoverat, nytt badrum, tre stora rum. Gurgel. Den vill jag ha. Men men, sån tur lär jag inte ha. Dessutom var det nära till bussar som går direkt till Kista - där jag, som en del vet, delvis jobbar. Toppen alltså. Eller?

Jag tänkte försöka ta mig hem snabbt och skippa tunnelbana, ta bussen direkt till Kista och där sedan direkt till Helenelund för att ta tåget direkt hem. Toppenidé. Kollade till och med innan lägenhetstitten. Jepp, tre bussar inom en halvtimme. Två av dom passade utmärkt. Kanske kunde åka direkt till Sollentuna.

Efter lägenheten så går jag ner. Ovanligt många människor står där. Alla verkar lätt stressade. Fyrtio minuter senare så förstår jag varför.

Grejen är att jag inte kan gå ifrån en busstation. TÄNK om bussen kommer precis när jag kommit på ett sånt avstånd att jag inte klarar av att springa ikapp den. Så jag står där som ett fån. Inga bussar. Människorna som väntar avlöses. En del går till tunnelbanan. En del försöker får tag i taxis. Inga besked.

En buss kommer från andra hållet, en arm sticker ut och vi hör ordet "stanna" och sedan kör den bussen iväg.

Jag har alltså stått där i fyrtio minuter bara för att jag inte velat missa en imaginär buss. Känner mig så arg. Ångesten dunkar på. Försöker döva den med John C. Reillys fantastiska sångröst från Walk Hard. Gregory ringer. Det lättar upp lite.

På pendeltåget hem så får jag underhållning av en av mina favorit-galningar, OS-mannen som jag kallar honom ibland eftersom det verkar som om han är inne i en enda lång sportvinnar-dröm. Han kör segergester, ser enormt glad ut, hoppar av glädje, gör gester som om andra runt omkring honom också vinner. Några tanter flyttar på sig. Dom tror väl att han ska attackera honom. Det gör han givetvis inte.

Hoppas han vinner hela tiden. Jag hejar på honom.