tisdag, april 22, 2008

Mitt FÖRSÖK att besöka en mäklarbyrå


Ajaj! Jag är fan mesig. Riktigt mesig. Igår så tänkte jag ta en titt på Fastighetsbyrån här i Kista. Bara känna av läget, kanske fråga litegrann om bolån eller liknande. Ni vet. Hade desperat försökt få något svar via mail huruvida jag kan diskutera lån med dom också - det är ett dotterbolag till SwedBank och dom delar kontor - men mäklarassistenten som mailade mig lyckades undvika frågan hela tiden.

Jag måste verkligen veta vad som händer om jag går någonstans. Vill inte bli överraskad och verka ännu dummare än vad jag är.

Tog mig i alla fall till deras lokal, ställde mig utanför. Tittade på lite annonser i skyltfönstret. En anställd stod innanför fönstret och han tittade upp och log mot mig, jag log tillbaka men jag kunde inte få kraft nog att ta mig in till dom.

Det är som att min skräck att säga något dumt eller verkar dum i huvudet skulle få mig att automatiskt sätta mig ner, titta mäklaren djupt i ögonen och säga mot min vilja "Jag äter bajs varje dag" istället för "Jag är intresserad av köpa lägenhet". Sedan skulle han eller hon se chockad ut och jag skulle springa ut med svansen mellan benen och aldrig blicka tillbaka.

Så jag gick aldrig in. Jag fick ett tryck över bröstet, nästan som panikångest, lämnade Kista illa kvickt, åkte till Stadshagen, köpte en smörgås, åt den men jag kände mig lika misslyckad ändå, köpte en glass tillslut, tog en promenad och lyssnade på soundtracket till Happiness of the Katakuris och började känna mig lugn.

Det tar tid och kraft helt enkelt. Tid och kraft.