måndag, april 28, 2008

Recension: Avalanche (1978)


Jag älskar katastroffilmer, och speciellt såna med naturkatastrofer eller väldigt stora katastrofer. Jordbävningen är det stora mästerverket. City on fire är en pärla om en brinnande stad. Avalanche är så vitt jag vet Roger Cormans enda försök att pressa ur lite stålar ur denna sjuttiotalsgenre och trots att den kom så sent så tillhör det absolut en av de mer lyckade katastrofförsöken.

Rock Hudson spelar David Shelby, miljardär och skidentusiast. Han har med hårt arbete och lite mutor sett till att bygga den ultimata lyxskidorten med fina hotell, fanastiska backar, tävlingar, kändisar och massor av champagne.

Hans fru, eller före detta kanske, Caroline (Mia Farrow) kommer på besök för den stora invigningen och känslorna mellan dom är osäkra. Kommer dom att falla för varandra igen, eller kommer David att hålla sig till sina unga kvinnor och Caroline kanske till eko-hunken Robert Forester? Naturligtvis så blir det massor av intriger i form av den svinige skidstjärnan Bruce, TV-kändisen Mark vars fru lämnat honom för Bruce - och Bruce i sin tur är otrogen med en skridskostjärna, vars konkurrent är en söt och mindre känd stjärna på gång som stöttas av sin kärleksfulle far som... Ja, ni ser. Såpa.

Naturligtvis har David huggit ner för mycket skog runt omkring bergen att det börjar bli lavinfara. Något han ignorerar när Robert Forester gnäller. Det hela kulminerar i vad vi väntat på hela filmen: LAVIN!

Corey Allen, en typisk TV-regissör, gör mycket bra hantverk med en liten Corman-budget. Liksom alla Cormans filmer från den här perioden så fanns det alltid ett politiskt statement, massor av action och åtminstone någon känd skådespelare som cashade in sin feta lönecheck mot att slumma i exploitation. Här är det Mia Farrow som känns mest avvikande, trots att det ännu är några år till hennes Woody Allen-period. Rock Hudson gör en helt okey roll, speciellt när han slagen av chock börjar rensa upp i katastrofområdet.

Corman, som den erfarna producent han var, fattade på sin tid vad som drog pengar och har trots en liten budget pressat in en hel del spektakulära scener. Först och främst en del snygg skidåkning, en stuntfylld skotertävling, den feta frigolit-stänkande lavinen som har en stor bodycount, panikslagna människor som kläms under massorna, mer stunts, en gasexplosion som förvisso inte innehåller någon eld, men som bidrar med några schysta stunts och en del annat som gör filmen riktigt skoj. De visuella effekterna är ganska dåliga, men underligt nog så köper man dom utan några problem. Dessa blandas upp med en del arkivmaterial föreställandes laviner som dundrar nerför bergssluttningarna, men i övrigt så är det gott om eget material. Nästan hela lavinsekvensen finns för övrigt med i den mindre lyckade filmen Meteor.

Full fart i lågbudgetträsket, men ack så underhållande och skönt klyschigt. Corman kunde sitt jobb. Utan tvekan.