lördag, april 05, 2008

Recension: The Big Racket (1976)


Efter besvikelse med Heroin Busters (som jag lät bli att recensera) så var det med tveksamhet som jag faktiskt stoppade in den närmast unisont hyllade The Big Racket i dvdspelaren. Även Heroin Busters fick en hel del bra recensioner, men jag undrar om det helt enkelt inte berodde på nostalgi? Castellari är en fantastiskt regissör, och en ganska trist och oinspirerad film kan vara ett hårt slag för en beundrare. Så även för mig. Men tji fick jag.

En liga med utpressare härjar i Rom. Dom tvingar butik- och restaurangägare att betala stora summor pengar varje månad för att dom inte ska utsättas för sabotage och misshandel. En hård snut, Nico Palmieri (Fabio Testi), är dom på spåren med varje gång han griper någon så lyckas deras slemmiga advokat får dom fri, allt med tillstånd av mesiga och rätta överordnader.

Men gängets metoder blir våldsammare och våldsammare, och det slutar med mord och våldtäkt och Nico vill slå tillbaka. Han börjar själv använda sig av mer eller mindre olagliga metoder, bland annat planerade bankrån som ska locka fram höjdaren bakom gänget, men det hela slår fel ut och han får sparken.

Tillsammans med några av offren, både hederliga medborgare och kriminella som blivit utmanövrerade och misshandlade av den nya organisationen, så bestämmer man sig för att slå tillbaka. Hårt och blodigt.

Utan tvekan en av de bästa italienska actionfilmer jag sett, och kanske en av de vildaste och mest radikala av Castellaris rullar. Detta är en sådan här film där det inte är någon tvekan om att skurkarna får vad dom förtjänar, eftersom dom är så oerhört vidriga och giriga. Egentligen vill man bara att hjältarna ska gå vidare och ta med sig lite mer av korrumperade snutar i farten, så engagerad blir man.

Handligen är väl inget orginellt i sig, men Castellari har fått in en sådan oerhört energi i berättande och har massor av bra karaktärer att man köper varenda detalj. Det är lågbudget, men Castellari brukar inte låta sig hindras av såna petitesser utan vräker på med action, slagsmål, explosioner, squibs och mer action. Rocco Lerros stuntteam arbetar verkligen övertid. Även det inte blir lika serietidningsartade som till exempel i Lightblast eller Hammerhead, så blir det aldrig tråkigt eller lamt.

Castellari visar ännu en gång att han hör hemma bland giganterna: Hill, Peckinpah och Woo.