onsdag, april 02, 2008

Recension: David and Goliath (1960)


På sin jakt efter finansering av både sitt eget och liv och alla sina evighetsprojekt så hamnade givetvis Orson Welles i Italien, där han tog rollen som Kung Saul i Ferdinando Baldis lilla Bibel-film David and Goliath. Man skulle kunna tro att Welles tråkade sig igenom en sån roll, men resultatet är överraskande.

Profeten Samuel stapplar sig igenom vildmarken och får ett budskap från herren att David, en talangfull herde kommer att bli den kung som kommer att ta över efter Saul och regera över Israel. Givetvis oroar sig Saul över detta, men har ångest över alla synder han sysselsatt sig med de senaste åren. Från en stark krigarkonung, älskad av sitt folk, så har han blivit en feg tyrann som hela tiden gömmer sig bakom sidan vakter.

Samtidigt så oroar sig Asrod över hur han ska besegra Saul, men får oväntat hjälp av jätten Goliath - en brutal stridmaskin med stort skägg och ännu större svärd. Trots Sauls rädsla för David så blir det två nära varandra och David leder Sauls armé mot Asrod, och måste givetvis besegra den onde, onde, onde Goliath med hjälp av sin specialitét...

Jag gillade David och Goliath. Den var betydligt bättre än jag hade förväntat mig och de enda nackdelarna var egentligen den enormt krystade dialogen. Folk snackar verkligen på detta sättet "Aye, my lord. How art thee? What are thee sayeeth to thee people" och så vidare. Enormt frustrerande, men man vänjer sig efter en stund. Uppenbarligen har budgeten, eller i alla fall ambitionerna, varit lite större än en vanlig peplum och det finns en del maffiga scener med fräsiga kulisser. Tyvärr en del stockfootage i slutet i slaget, men det var så bra inklippt att man måste vara filmnörd för att märka av det.

Den enormt söte jugoslaviska hunken Ivica Pajer spelar David med stolthet och bar bringa och kompletteras av en utmärkt Orson Welles som faktiskt verkar ge mycket av sig själv. Det är ett svart och mångfacetterat porträtt av en intressant karaktär.

Inte den bästa eller mest underhållande av de bibliska peplum-filmerna, men mycket väl godkänt på underhållningsskalan och cirkusartisten/professionella jätten Kronos är mycket effektiv och respektingivande som Goliath.

Synd bara att det inte finns en enda vettig DVD-utgåva.

Förresten, detta blev mitt tusende inlägg. Så grattis till mig själv :)