söndag, april 13, 2008

Recension: In the Name of the King: A Dungeon Siege Tale (2007)


PR-geniet Uwe Boll, som älskar att leka med sina hatares känsloliv, har givetvis alltid varit en favorit hos mig. Jag insåg tidigt, utan att ha sett någon av hans filmer, att en man som får folk att bli rent utsagt upprörda av oförarglig underhållning måste vara något speciellt. House of the dead är inte den bästa filmen som gjorts, men det är inte heller den sämsta. Den håller ett bra tempo och är inte tråkig. Samtidigt har han utvecklats som genreregissör (House of the dead var givetvis inte hans första film) och det senaste jag sett är In the Name of the King: A Dungeon Siege Tale.

Jason Statham spelar Farmer, en enkel muskulös bonden som lever ett stilla liv i Stonebridge (tror jag byn hette) tillsammans med sin fru och barn. Men onda, onda trollkarlken och wannabe-kungen Gallian (Ray Liotta) smider ännu ondare planer och har skickat ut en armé av hjärndöda monster som ska krossa landet och givetvis främst kungen Konreid (Burt Reynolds).

Under en av attackerna så dödas Farmers son och hans fru blir tagen som slav av Gallians armé, och motvilligt så lockas han in i Konreids styrkor - främst på grund av den gode trollkarlen Merick (John Rhys-Davies). Men allt är inte väl, och kungens brorson eller nåt sånt, Greve Fallow (Matthew Lillard) smider egna förrädarplaner och vill själv kung...

Samtidigt så närmar sig Gallians styrkar och det är dags att slå tillbaka!

Det rör sig alltså om fantasy genomfört med att låna bitar från diverse andra filmer i genren, och inte helt oväntat så blir det två timmar god gammeldags underhållning för nästan hela familjen. Våldet är inte blodig och vansinnigt som i fantastiska Bloodrayne, men det är en hög bodycount och fightingscenerna är betydligt bättre än i hans tidigare filmer. Uwe har fått bra fart på de stora stridsscenerna och regisserar dom inte allt för orginella dialogscenerna där mellan med stadig hand. Det är väldig kompetent alltså, men inte orginellt.

Det är en märklig samling skådespelare, men alla klarar sig hyfsat faktiskt. Burt Reynolds är en bra skådis och fungerar som kungen trots att han är just Burt. Matthew Lillard spelar över å det grövsta, men det är inspirerat och härligt serietidningsaktigt och jag köper det utan problem. Jason Statham och hans sidekick Ron Perlman gör det dom ska göra samtidigt som Ray Liotta verkar ha ganska kul som trollkarl. Så visst finns det inga större problem.

Bra äventyrsfilm, feta stridscener och utan den där trista pretentiösa tonen som nästan alla andra nya fantasyfilmer har.

Bra jobbat Uwe!