fredag, april 18, 2008

Recension: Night Of The Hunted (1980)


Njuta Films fortsätter att ge ut mästaren Jean Rollins filmer, och nu är det dags för Night of the hunted från 1980, en blek nutids-thriller med enormt mycket naket!

Vackra Brigitte Lahaie ramlar ut på en väg en mörk natt och minns ingenting. En ung man plockar upp henne och tar med den förvirrade kvinnan hem. I bakgrunden så ser vi att en helnaken kvinna också stapplar fram i mörket.

Lahaie lider av en minnesförlust som gör att hon egentligen bara minns allt som skett de senaste fem minuterna. Är hon tillsammans med någon hela tiden så kommer hon ihåg personen, men försvinner han eller hon ut ur synfältet en stund så bleknar minnet rejält. Hon består av ett gäng försökskaniner, som ”frivilligt” låter sig experimenteras på i en underlig höghus-klinik.

Samtidigt så börjar doktorerna i höghuset tappa kontrollen över sina patienter, och vissa blir våldsamma och förvirrade och andra bara dör. När Lahaie kommer tillbaka så glider hon tillbaka in i klinkens terrorgrepp...

Night of the hunted är, konstigt nog, betydligt mer abstrakt än vad jag kunde föreställa mig. Lips of blood är ovanligt klarsint och fokuserad i jämförelse. Fördelarna med Night är att konceptet är väldigt intressant och speglar väldigt mycket Cronenberg och annan kanadensisk thriller- och sci-fi från sjuttiotalet. Skådespelarna är det för det mesta väldigt bra, med några få undantag. Fotot och regin är vacker och stillsam och det är varken mycket dialog eller musik.

Nackdelen är att filmen känns lite för splittrad. Många scener hänger inte ihop rent formmässigt (storymässigt är det inte så intressant att dom ska hänga ihop tycker jag) och Rollin har en tendens att fokusera lite för mycket på sex-scenerna. Men det kan kanske också bero på att jag är väldigt ointresserad av kvinnokroppen.

En intressant, men inte perfekt Rollin-film. Vill ni börja se Rollin så börja med Living dead girl eller Lips of blood, ta den här när ni fått in formen en aning.