måndag, april 28, 2008

Så slutar jag skriva om HBT

Jag har bestämt mig för att sluta skriva om HBT-frågor här på bloggen. Egentligen mest för att jag mår väldigt dåligt när jag fokuserar på allt bisarrt som händer hos antigay-människorna, dvs kristna, politiker, högerextremister och så vidare.

Det känns otroligt märkligt att faktiskt var så hatad, bli så motarbetad, så förnekad sin kärlek, folk som faktiskt anser att vi inte ska ha samma rättigheter som heterosexuella (som ni vet innebär inte t ex partnerskap samma rättigheter som äktenskap) och mycket mer. Det känns overkligt. Som en film. Eller en serietidning. Eller en science fiction-bok. Eller bara som en ond dröm.

Allt det här får mig att må dåligt. Jag hamnar i negativa tankebanor, och det är något som jag vill ta mig ur. I Länstidningen kommer jag troligen fortsätta ta upp ämnet då och då, men det är betydligt mer sällan än här på bloggen och jag kan arbeta mer koncentrerat med en text.

För mig kommer det alltid vara märkligt att hata och motarbeta människor för deras kärleks skull, sätta sig själv på en pidestal och leka gudfruktig. Det är hyckleri, och det hyckleriet hittar man dessvärre mest hos grupper där man hävdar sin egen perfektion och sin egen overkliga moralgräns.

Såna är jag trötta på. Jag är trött på bonnläppar från Östersund som löjlar sig om "Stockholms-fjollor", jag är trött på pingstpastorer som slår sig på bröstet och har en älskarinna i hemlighet, jag är trött på rasse-svin som hävdar att alla homos är pedofiler.

Jag är trött på allt.

Så jag kommer att hålla mig till mina små texter om livet i allmänt, film och musik.

Allt det där jag älskar helt enkelt.