onsdag, april 09, 2008

Things To Do In Kumla When You're Dead


Färden ner gick över förväntan. Det exotiska tiominuters-stoppet i Hallsberg bjöd ännu mer snö och slask samt en vy som var som hämtat från en såpopera från Ukraina. Exklusivt som tusan. I alla fall så njöt jag av en Uwe Boll-film på Ipodden, åt choklad och försökte undvika att verka social med övriga medpassagerare.

Lustigt nog så innebar min tågbiljett från Märsta till Stockholm att jag fick åka pendeltåg, som vanligt alltså. Så det var verkligen väl spenderade pengar.

Framme i Kumla så blev jag inte uppmött, fick själv leda tre turister till den rätta utgången. Dom själva hade vandrat över spåret och försökte bryta sig igenom en grind. Så jag gjorde något gott trots allt. Ingen mötte upp mig, så jag ringde Åsa på vår Kumla-avdelning och sade vart hotellet var, och där stod det en gul buss från företaget. Fantastisk. Chauffören berättade att han visste exakt hur man skulle kunna frita alla brottslingar från Kumla-anstalten. Teoretiskt alltså.

Ni vet ju min relation med Pingstkyrkan, så det var extra upphetsande att hotellet var ihopbyggt med Pingstkyrkan - som för övrigt annonserade en "Jesushelg" precis under min födelsedag. Så jag funderar att inte åka dit.

(Jag måste bara berätta att just nu sitter det en dam framför mig på biblioteket som pratar med rösten långt nere i halsen. Ni vet vad jag menar. Typ nasalt, fast mer "halsalt". Det är oerhört frustrerande...samt att hon inte öppnar munnen när hon talar, utan låter denna bisarra röst pressas ut med våld. Visualisera er en kvinnlig padda med diadem. Typ.)

Har ätit kebab också, vilket jag gör i alla städer jag besöker. Den var ok, mustig och vin vitlökssås och okey pommes frites. Inget mästerverket, men klart bättre än på Tages i Östersund.

Dario heter den filmiske mannen som verkar vara någon form av hotellsnubbe. Han är gråhårig, smal, spretigt Einstein-hår och extremt artig. "Du får ett fint rum" sade han och gav mig nyckeln. Rummet var okey, förutom att man måste stå, eller alternativt ha knäna, i duschen om man ska uträtta sina behov. Det är en dubbelsäng också, vad nu det betyder. Raggmöjligheterna i Kumla begränsar sig till den där tanten med champinjon-mössa som talade med sig själv som jag mötte på vägen till bibblan. Kanske en av pizzabagarna också. Men båda alternativen är om man är extremt desperat.

Dagens märkligaste upplevelse var den mörkhyade kvinnan på relaxavdelningen som klev ut, iklädd en mycket illasittande dress (kavaj och kjol, den varianten), tittar på mig och säger "Triple Five Soul". Vad detta? Hemlig agent? "Va?" svarar jag och hon upprepar samma kodord "Triple Five Soul" två gånger, tills jag inser att det är vad som står på min tröja. "Sysslar du med musik?" är det sista jag hör innan jag leendes backar mot hissen och beger mig ut i Kumlas city - vilket består av ett torg, huset runt omkring och ICA Maxi som har allt man behöver. Så det behövs inga andra butiker i stan uppenbarligen.

Så det var väl Kumla i ett nötskal. Vi får väl se om jag upplever något lika spännande i morgon.

Triple Five Soul.

Yours,
Fred