söndag, maj 11, 2008

Ensamma män

Jag känner mig glad över att jag ändå är så ung som jag är. Speciellt när man surfar omkring på QX och ser alla ensamma homosexuella medeålders män (lustigt nog verkar det mest vara män, och inte kvinnor), såna där som aldrig fick chansen till kärlek, sex, närhet, vänskap och framtid när dom var unga, som fick hålla sig på sin gård och alltid titta efter det där på andra sidan, som var grönare och nästan helt overkligt.

Det är väl så att man behöver den där skjussen som ung. Att våga. Att skita i alla "om": omvärlden, omständigheter, "goda" omtankar eller helt enkelt ordet "om". "Om jag gör så, vad kommer att hända då?" - och sedan vågar man inte. Stannar i den inbillade tryggheten.

Vet inte om jag är ensam om att tycka det är jobbigt med alla dessa kärlekstörstande, ensamma människor som aldrig kom igång. Som stannade hem. Gömde sig. Försvann från livet som det verkligen skulle vara.

Personligen tror jag det kvittar hur man ser ut eller hur man är, hade många bara fått chansen när dom var unga så hade dom aldrig varit så ensamma som nu. Det är en förjävligt törst efter närhet på QX. Många kommer dessvärre aldrig få stifta bekantskap med den, utan fortsätta skriva sina fantasier på sina sidor, i sin dagbok, i mail och sms.

Men aldrig få uppleva den.