måndag, maj 05, 2008

Recension: The Breed (2006)


Först och främst: det finns absolut inget som helst orginellt, nyskapande eller fantastiskt med The Breed. Det är helt enkelt Night of the living dead fast med väldigt, väldigt arga och hungriga hundar.

För det andra: Den var faktiskt ganska underhållande.

Det vanliga gänget av överåriga college-studenter (den snygge nörden, hans "farliga bror, svarta killen med rappa repliker, tuffa latinobruden, blondinen som är djupare än man kan tro osv osv) åker till en avlägset (vad annars?) belägen ö.

På ön finns deras numera avlidne farbrors hus och där ska dom festa och hångla hela veckan lång. Typ. Men naturligtvis blir det inte så enkelt. Man hittar en liten gullig valp som också, till våra hjältars olycka, råkar ha mamma med sig... och mamma fattar att här vankas det mat och hämtar den stora flocken med hundar som numera regerar över ön.

Troligtvis kommer dom från det numera nedlaga hundträningslägret, fast förutom att dom kanske - eller kanske inte - har rabisar, så verkar dom smartare, starkare och mer blodtörsta än en vanlig galen mördarhund.

Till slut måste kidsen barrikera sig i huset och försöka lista ut hur fanken dom ska ta sig därifrån.

Ja, ni ser ju. Finns inget som helst originellt med historien. Allt går att förutse. Dock så lyckas det ändå bli en ganska effektivt mördarhund-thriller, mest på grund av väldigt välgjorda hundattack-scener. Det mesta ser väldigt bra ut och det är faktiskt mest hundarna som får en massa tryck, spetsningar, sparkar, höga fall och dylikt. Men givetvis skördar dom människooffer också. Det är synd att den svenska dvdn är helt tom på extramaterial, för jag hade velat se en featurette om hur man tränade hundarna.

Det ska tilläggas att den inte är speciellt blodig, men den är våldsam och intensiv, skådisarna är helt okey och det en högst ordinär, men kompetent, mördardjur-film.