fredag, maj 30, 2008

Recension: Dracula, prisoner of Frankenstein (1972)


Jess Franco hade en plan med Dracula, prisoner of Frankentein. Det är jag övertygad om. Han hade kanske inte budgeten och kanske kunde han inte hålla intresset uppe hos sig själv, men en plan - det hade han.

Det börjar med att Doktor Jonathan Seward (Alberto Dalbés) smyger in i Draculas slott och kör en påle igenom den huggtandade ägaren, Dracula (John Vernon) själv givetvis. Vår favorit-vampyr förvandlas till en död fladdermus och allt verkar gå åt rätt håll...

... Men då flyttar Doktor Frankenstein (Dennis Price) in i slottet tillsammans med sitt monster! Han har också med sig sin trogne puckerygg och allmänna galning Morpho (Luis Barboo). Han hittar givetvis resterna av Dracula och väcker upp honom genom att doppa den stackars fladdermusen i människoblod och samtidigt köra ström igenom kräket.

Dracula återuppstår som en zombie-aktig slav åt Frankenstein, och tillsammans med en blond vampyr-kollega så börjar ett nytt terrorvälde över bygden!

Vissa av Francos filmer är det svårt att börja se. Kanske är det en film från någon av hans taffliga perioder, och det är här den här delvis. Som vanligt så fungerar inte fokusen ordentligt, folk hamnar utanför bild, det är minst sagt skakiga zoomar och vissa av skådespelarna verkar lite förvirrade. Som det ska vara alltså. Men Franco ingjuter också en stor dos klassisk stämning, och det blir egentligen aldrig tråkigt.

Vad är då Francos plan? Jo, han vill uppenbarligen göra en stumfilm. Eller en rejäl homage till Universals trettiotalsfilmer. I stort sett hela filmen berättas utan dialog. Det är en handfull repliker i hela filmen, och resten av handlingen berättas helt utan ord. Frankenstein själv pratar knappt, speciellt som alla hans monster inte pratar. Morpho är stum och pratar med hjälp av lappar, och resten av karaktärerna stirrar mest.

Det är ganska skönt, trot eller ej. I alla fall, testa att ta bort färgen från den här filmen. Öka kontrasterna en aning och se hur väl lämpad den är, med sin skarpa ljussättning och snygga miljöer, för att bli svartvit. Frankensteins monster och Dracula är gjorda som pastischer, hämtade från framsidorna av Famus Monsters of Filmland, med närmast karikatyrer som ansikten. Monstret har grönt ansikte, fyrkantig panna, svart polo och kavaj. Precis som hämtat från en Abbot och Costello-film.

Dracula, prisoner of Frankenstein är ingen nybörjarfilm för Franco-intresserade. Det är en mellanfilm. När ni sett det bästa, se då den här och må bra.