torsdag, maj 01, 2008

Recension: Future-Kill (1985)


Se här, en fågel som verkar vara så udda, och ändå så klyschig, kitchig, halvbra ibland, rent utsagt usel inledning, en del skojigt gore, fantastiskt soundtrack, otroligt artwork och en handling som helt är lyft från The Warriors. Future-Kill är minst sagt påfrestande.

I en mycket nära framtid (eller som en recensent skrev, "år 1985,5") så har "mutanter" tagit över en del av staden. Det började i protest över kärnkraftsfrågan och att man ville visa hur mutanter skulle kunna se ut efter radioaktivitet (dvs med punkfrisyrer, smink, korta kavajer och läppstift), men gick sedan rakt åt skogen och blev en utbrytargrupp ur samhället. Eddie Pain är ledaren, men det börjar bli problem när den galna psykopaten Splatter börjar härja i trakterna.

Samtidigt på college så måste några rookies ta sig in i mutantstadsdelarna, kidnappa en person som är vald av frat-ledaren och på så sätt få respekt och medlemskap i Beta Zäta Apa eller vad fan nu dessa college-föreningar heter. Så man beger sig dit, givetvis maskerade med läppstift och fåniga kläder, råkar bevittna då Splatter mördar Eddie och blir själv anklagade för mordet.

Sedan så får vi se handlingen från The Warriors mer eller mindre upprepas, fast med fånig final istället för en tuff och hård en.

Jag orkar egentligen ta upp att Motorsågsmassaker-stjärnorna Edwin Neal och Marilyn Burns har mer eller mindre stora roller i den här filmen, men det brukar annars vara det stora säljknepet från dvdbolaget. Men skit i dom. Istället har vi en stundtals halvhyfsad Warriors-rip som trots vissa väldigt dåliga skådespelarinsatser lever på bra musik och schysta, mörka, coola stadsmiljöer. Det riktigt negativa är den urkassa inledningen som får det hela att se ut som Porkys på en 5-dollar budget, och det drar också ner helhetsintrycket. Nog för att skådisarna är dåliga, goret är ganska taffligt gjort och regin ganska trist, men den har en viss charm ändå.

Kanske beror det på att jag älskar action på bakgator, parkeringshus, rivningsområdet och liknande. Ja, det är nog främst därför som jag tycker om den. Och musiken. Och musiken igen.

Men affischen av HR Giger är snygg i alla fall. Det kan inte förnekas.