måndag, maj 26, 2008

Recension: Horror Rises From The Tomb (1973)


Paul Naschy (eller Jacinto Molina som han heter på riktigt) är fortfarande en ganska ny bekantskap för mig. Givetvis har jag hört talas om hans filmer i många år, men då jag oftast har haft problem att titta på VHS (på grund av kvalitén) så har det inte blivit förrän nyligen som jag äntligen fått se han i full fart. Naschy verkar vara en skön kille som gillar blod, naket (speciell om han själv får vara i närheten av damerna), demoner, zombies, varulvar och allmänt skräck. Uppenbarligen älskar han genren och har alltså också blivit en av Spaniens kämpar inom området. Horror Rises From The Tomb är en fantastisk kombination av gammeldags skräck och modernt slaktande. Nice.

Filmen börjar fantastiskt: Frankrike, 1400-talet. En hästdragen vagn och ett antal vakter och myndighetsmänniskor traskar genom landsbygden. På vagnen finns den onde, onde, onde Alaric de Marnac (Naschy) och hans onda älskarinna Mabille De Lancré (Helga Liné). Alaric döms till halshuggning på grund av sin sataniska verksamhet och Mabille döms tills döden och lite tortyr för sina onda gärningar. Alaric förbannar sin släkting och dennes kollega, som beordrat straffet och får sedan huvudet avhugget (grafiskt givetvis). Sedan begravs huvudet och kroppen på olika ställen så att han aldrig ska kunna återuppstå igen.

Nutid. Alarics släkting, den självsäkra kvinnokarlen (Naschy spelar alltid kvinnokarl iofs) Hugo de Marnac, deltar i en seans för att få kontakt med den döde Alaric igen, och får reda på vart huvudet och kroppen är begravda. För skojs skull så drar han och sin vän, också från en förbannat släkt, ut till sitt gamla släktslott tillsammans med sina flickvänner för att leta efter kroppen.

Naturligtvis är detta en väldigt dålig idé. För när man hittat huvudet så bryter helvetet loss, Alaric tar över och börjar kontrollera vissa personer och skapar en liten, men väldigt trevlig, zombie-armé som ska ta hämnd på sina släktingar! Givetvis är han själv i farten också samt Mabille, båda med en extrem törst efter utslitna hjärtan... och kvinnor och män att förföra!

Det här är en jättemysig film. Den är, som vanligt när det gäller Naschy, ganska naiv i sitt framställande av skräck - men stämningsfull och sällan tråkig. Det är en del kul gore, av varierande kvalité, och ett gäng riktigt schysta zombies (vars vita ögon påminde mig om Horror Express-zombierna). Fotot är färglatt och ljussättningen är ganska skarp och heltäckande, utan att bli fult. Naschy, sin vana trogen, spelar tre karaktärer och gör alla väldigt kompetent. Hans moderna karaktär är alltid de mest intressanta då han sällan gestaltar dem som speciellt sympatiska och egentligen ganska mentalt svaga, men som klara sig på grund av kroppslig styrka (han är grymt biffig i den här filmen), och självsäkra när det gäller kvinnor. Dock har han inte heller haft problem att visa sina karaktärer som svaga och det är inte sällan som det går riktigt illa för dom.

Kan inte påstå att Horror Rises From The Tomb är världens bästa skräckfilm, men den är såpass mysig, stämningsfull, blodig och lekfull att man bara måste acceptera läget och bara må bra.