måndag, maj 12, 2008

Recension: Megaforce (1982)


A-Team. New Barbarians. Action Force. Smokey And The Bandit 2. Battletruck. Robotjox. Richard Chamberlains skägg. Patrick Duffys hår. Om man mixar allt detta plus en stor slev smält ost så får man 1982 års största flopp, men fjorton miljoner dollar i potten och med Golden Harvest i bakgrunden: Megaforce!

I en nära framtid så finns det en "phantom army", en special-armé av super-soldater från jordens alla hörn. Den leds av den tok-hurtige Hunter (Barry Bostwick) i Richard Chamberlain-skägg, Patrick Duffy-frisyr och världshistoriens tajtaste overaller. Hans närmste man är rednecken Dallas (Michael Beck, från Warriors om ni kommer ihåg) som bär cowboyhatt och drar dåliga vitsar.

Någon form av general kommer till dom och vill att dom ska hindra den onde, onde, onde cigarrrökande diktatorn Guerera (Henry Silva) från att ta över Gamibia, ett ökenland nånstans i fjärran. Så Megaforce rustar sig med alla tuffa uniformer, raketbeväpnade motorcrosshojar, laserskjutande dunebuggys och alltid med ett charmant leende på läpparna.

Men naturligtvis stöter dom på problem inne i Gamibia och blir fast med den enda utvägen spärrad av Guereras pansartanks!

Ost. Där har ni ett ord som passar bra också. Det är synd att det inte finns någon riktigt bra svensk variant av ordet "cheesy", för det hade passat väldigt bra här. Regissören är Hal Needham, och det känns som om han faktiskt ville ha Burt Reynolds som Hunter. Dialogen påminner om Burtans. Skägget. Stilen. Fast istället spelad av sköne Barry Bostwick. Nu var nog Burt klok nog att tacka nej till projektet då det antagligen hade krossat hans karriär ännu mer än vad som senare skedde. Men det betyder inte att Megaforce är utan sin charm.

Det är ett lättsmält pojkäventyr med tonvis av explosioner och slow-motion bilder på hoppade fordon. Moralen var redan utdaterad 1982 då Hunter inte tillåter sin nyblivna kärlek, Zara (Persis Khambatta) att delta i det farliga uppdraget trots att hon är lika bra, kanske bättre, än hans supersoldater. Folk har på sig absurt tajta overaller som man nästan blir generad av, och uniformerna är som hämtade från en Tom Of Finland-teckning, fast med mer spinkiga amerikaner än muskel-apor.

Det är inte Hal Needhams starkaste kort som regissör, det måste erkännas. Det blev nog lite för mycket med dessa plottriga actionsekvenser med tjugo-trettio Megaforce-fordon och på det tio-femton pansarvagnar som alla ska skjuta och explodera samtidigt.

Men det är kul som fan. Verkligen.