onsdag, maj 07, 2008

Recension: War Of The Trojans (1962)


Jag vet, det var på tok för länge sedan som jag skrev om någon peplum. Men jag har faktiskt inte sett någon på ett bra tag och allt får i vågor, även filmtittandet. Nu är det dock dags igen, denna gången med uppföljaren till, vad jag hört, en av de bättre filmerna i genren, The Trojan Horse. Så watch out, Steve Reeves är tillbaka som Aeneas i... War Of The Trojans!

Aeneas och hans icke så muntra gäng med soldater, slavar och överlevande efter bataljerna runt Troja, har dragit in i fiendeland och försöker skapa sig ett nytt liv. Man blir erbjuden, av den snälle kungen, en bit mark och där försöker man sig sedan slå till ro.

Men kungens militärer tycker inte om att detta folk har "intagit" deras land och genast börjar det smidas planer på att förstöra för våra hjältar. Efter en fridsam period så blir då Aeneas och hans närmaste män anklagade för mord på översteprästen och hans son och måste barrikera sig på den mark dom fick sig tilldelad.

Naturligtvis börjar man rusta för slag, och trojanerna försöker få med sig etruskerna som partners för att försvara sig mot de elaka maktgalna militärerna. Och snart sker striden som indirekt skapade det romerska imperiet...

Som sagt var, jag har inte sett den första filmen, men av döma av de små och intelligent inlagda flashbackscenerna så hade den betydligt större budget med mass-scener, jättelik trähäst och kulisser att dö för. Så mycket pengar hade man inte i uppföljaren, men det har ändå blivit en ganska okey rulle som har ett mer välskrivet manus än vad som är brukligt och en del stämningsfulla bilder.

Allt cirklar kring Steve Reeves som vanligt, och det är inte förvånande. Han är ingen mästerlig skådis, men fullständigt kompetent för att själv kunna lyfta en hel film. Här får han spela ut ett bredare register än vad jag sett honom i innan och det är en trevlig överraskning. En del scener känns som tagna ur en betydligt bättre film, till exempel där Aeneas tittar på de väggmålningar som skildrar slaget om Troja och scenerna efter den stora stride där man tar hand om döda och skadade i månskenet.

Actionscenerna är ganska få, men är hyfsat välgjorda. Mot slutet förekommer det lite mer statister och en del tuffa sekvenser, men känns lite oinspirerade. Jag gillar dock väldigt mycket duellen - först med häst och vagn och sedan till fots med svärd - som sker i stort sett helt utan musik. Riktigt effektivt.

Jag hoppas kunna få se den första filmen snart, eftersom denna gav rejäl mersmak.