torsdag, maj 29, 2008

Jag älskar Stockholm

Det är faktiskt skönt att slippa Östersund som hemort. Det är riktigt skönt. Det är som om jag kastat av mig en stor, tung, krävande ryggsäck. En ryggsäck fylld av fördomar, bakåtsträveri och inskränkthet. Givetvis finns sånt överallt, även i Stockholm, men det blir så extra påtagligt i en liten stad som Östersund. Det lägger sig som en fuktig trasa över humöret och det blir svårt att andas.

Det som är underbart med att bo i Stockholm, en stad som jag alltid älskat kan tilläggas (långt bättre än sunkiga Göteborg till exempel), är att det är så mycket folk. Men man kan ändå få vara i fred. Jag går ut på stan och ser människor som jag inte sett föregående dag, jag ser massor av kärlek bland en del surmulna ansikten.

Människor håller varandra i handen och är kära oavsett ursprung, sexuell läggning, politisk tillhörighet. Ingen bryr sig om jag och G håller handen. Inte på det där fånstirrande sättet som en Östersundsbo skulle reagera.

Ingen blir förvånad i Stockholm, och det är skönt.

Något som får mig att må väldigt bra är hur vacker staden är. Det är väl mer en landsortsmyt att det bara är betong och stress överallt, men i stadsplaneringen så har man tagit hänsyn till den existerande naturen och även anlagd parker och grönområden. Jag kan till exempel gå och sätta mig i en fin skogdunge med vilda kaniner runt omkring mig om jag vill äte lunch ute i solen. Förorterna är väldigt gröna och det är nära till natur och vatten, stora och öppna ytor också.

Det är en grön stad, och jag älskar det.

En annan fördel med Stockholm är tillgängligheten. Jag kan när som helst bege mig iväg, med flyg, buss, tåg... och slipper krånglet från Östersund som alltid hindrade mig från att resa. På Måndag far jag och G till Kina. Vi behöver bara kliva utanför dörren och åka tjugo minuter med den lokala bussen, sedan är vi på flygplatsen. Det är enklare och jag mår bra av enkelheten.

Det finns givetvis massor av fina saker med Östersund (liksom det finns massor av dåliga saker med Stockholm), mina vänner där till exempel... men jag skulle nog aldrig flytta tillbaka. Jag måste tyvärr tänka på mig själv också, må bra och bli stark.

Något som jag aldrig kunde bli i Östersund.