torsdag, juni 19, 2008

Recension: Day Of The Dead (2008)


Egentligen är Day Of The Dead en remake, eller den har delvis lanserats som en remake på Romeros klassiska zombierulle från 1985. Men jag ska undvika att diskutera det då den faktiskt egentligen inte har något med orginalfilmen att göra, utan står där ganska fint som en egen rulle.

Vi ramlar rakt in i en mystisk flunsan som slår ut större delen av befolkningen i den lilla staden Leadville i Colorado. Mena Suvari spelar Sarah Bowman, kvinnlig militär som envist stannat kvar sin hemstad. Ingen får komma ut eller in från staden, och snart anländer det fler militärer - och läget verkar betydligt allvarligare än vad man ansett tidigare.

Tillsammans med menige Bud Crain (Stark Sands) så lämnar hon sin postering för några timmar för att kolla igenom staden, men givetvis så är det då saker och ting börjar hända. Alla som blivit smittade av viruset blir, nästan samtidigt, blodtörstiga, människoätande zombies som är överstarka, kan klättra på väggar och vara allmänt bråkiga.

Sarah och Bud joinar upp med militären Salazar (Nick Cannon) och några andra som inte blivit smittade och försöker ta sig ut ur staden...

Steve Miner är en duktig regissör, en regissör som oftast arbetar för brödfödan iofs, men klarar sig bättre än de flesta som har uppnått samma öde. Här är han inte på topp, men jag tror inte det är Miners fel utan att sällsynt uselt manus och troligen ganska envisa producenter som trott att dom vetat bäst. Miner brukar elegant klara sig utan flashig klippning och "MTV-klippning" (GUD vad jag hatar det uttrycket, dessutom stämmer det inte, men folk fattar vad jag menar), men här känns det som om han varit osäker på materialet. Och det kanske var berättigat. Kanske gick det inte att få spännande helt enkelt.

Men nu är Day inte någon direkt dålig film. Den har helt klart allvarliga brister och engagerar inte speciellt mycket i inledningen, men sedan får Miner och manuset upp tempot och det bjuds på nittio minuter dumunderhållning med ganska mycket gore (mest huvudhuggningar och krossningar). Höjdpunkten är när våra huvudpersoner flyr från ett sjukhus och zombisarna kastar sig ut genom fönstrena och ett blodigt slag sker utanför och blodet sprutar åt alla håll.

Jag kommer nog att se om Day Of The Dead då och då, mest för att glömma bort livets dystra detaljer och sugas in i lite opretentiös popcorn-underhållning.