tisdag, juni 24, 2008

Tillbaka till verkligheten-depression

Depression är väl att ta i, men nog är jag nedstämd. Det är samma sak varje gång jag kommer hem från en resa: vad gör jag här egentligen? Ungefär samma känsla som jag hade dygnet runt i Östersund under alla de år jag bodde där. Jag får hela tiden känslan av att allt runt omkring mig är för litet, för grumligt, för bakåtsträvande, för stängt och låst.

Givetvis är länderna jag reser till någon annan människas verklighet, och dom kommer nog (kanske) att resonera på samma sätt när dom kommer hem från en längre resa eller helt enkelt ett annat land. Men grejen är väl att till och med Kina känns mer internationellt än Sverige. Och då snackar vi en av de största kontrollstaterna på jorden, där FRA hade varit en dröm i jämförelse vad dom har nu. Hur kommer det sig? Kanske är det nyfikenheten på människor, en känsla som jag aldrig får i Sverige.

Folk är inte intresserade av andra människor. Man är intresserade av huruvida sina barn säger "hagga" efter att ha sett på TV eller om man ska köpa en pizza till lunch. Tankarna hos många svenskar går inte mycket längre än så, tyvärr. Undantag finns givetvis.

Jag är övertygad om att jag förr eller senare kommer att lämna Sverige, den dagen jag känner att jag har råd att ta det lugn. Jag vill inte ta det lugnt i Sverige, aldrig i livet. Jag behöver ta det lugnt någon annanstans, långt borta från svenskheten. Nu ska jag dock påpeka att jag känner mig extremt typisk svensk själv, men kanske vill jag komma undan det också? Förändra mig själv, något jag inte kommer att klara av i "gamla Svedala".