fredag, juli 04, 2008

Dagen då jag fick ett snuskigt förslag på kemtvätten!

Det här skedde för ett antal dagar sedan. Men på grund av att jag ville ha tillbaka mina kläder så har jag avvaktat med att publicera denna ytterst omoraliska berättelse. Mycket nöje.

Ni vet att jag gillar att kåsera över saker och ting som hänt under dagen. Ibland, i sann kåserianda, så överdriver jag detaljer en aning för att få ut en större komisk effekt. Men det är alltid sanning i grunden, allt handlar om hur man lägger orden helt enkelt.

Det jag ska berätta idag är sanningens ord. Jag tänker inte överdriva detaljer eller skoja till det allt för mycket.

Detta är dagen då jag fick ett mycket snuskigt förslag på kemtvätten.

Jag har haft problem att hitta en lämplig kemtvätt som också utför lagningar på kläder. Det finns i stort sett inga alls i Märsta-området och sedan ska de som är närmare stan passa in på mina arbetstider. Efter mycket grunnande så kom jag på en plan som gjorde att jag skulle hinna med ett kemtvättsbesök efter jobbet, och jag promenerade dit med ryggsäcken full. Av förklarliga skäl så kommer jag inte att avslöja vilken kemtvätt det var.

Ägaren, en biffig man från mellanöstern, med håriga armar och lite ölmage tog emot mig med öppna armar. Vi tog en titt på kläderna, det som var sönder och gjorde upp om ett pris. Skitbra. Han fick en vecka på sig att fixa allt, och eftersom jag inte har bråttom så var det okej. Huvudsaken det blir bra gjort, och det tror jag nog.

När han så står där och fixar med kvittot så startar följande konversation, och jag försöker minnas den så bra som möjligt:

Ägaren: Har du fru?
Fred: Nej.
Ägaren: Har du barn?
Fred: Nej.


Egentligen borde jag ha anat oråd redan innan dess, då han när vi studerade hålen i mina byxor drog ett skämt om att han också hade problem med hål mellan byxbenen. Anledningen var att han hade så stor kuk. Jag gillar frispråkiga människor som inte bryr sig så mycket om ordvalen och i sammanhanget var det ett ganska roligt skämt, varvid jag skrattade... och på så sätt fick han att blir mer optimistisk i sin planerade raggning.

Det ska tilläggas att han har en ganska intressant accent, och jag fick verkligen koncentrera mig på att försöka analysera vad han sa.

Ägaren: Är du beg?
Fred (förvirrat): Ursäkta?


Jag förstår ingenting. Beg? Bek? Han ser att jag inte förstår, men markerar med fingrarna vid öronsnibben och tittar på mitt ringprydda öra.

Ägaren: Är du beg?
Fred (tänker): "Är du bög?"!!!


Jag blir lite ställd, men jag är inte den som är den.

Fred: Jepp.

Här måste jag tillägga att det första jag tänker på är inte hur absurd situationen är (den kommer att bli absurdare) utan på Annelis påstående att jag ser mer gay ut med ring i örat. Är du glad nu, Anneli, för att du fått det bevisat?
I alla fall.

Det blir en liten tystnad, och ägaren smider planer. Sedan säger han något som jag för allt i världen inte kan höra. Men jag blir plötsligt Woody Allen och vet inte vad jag ska säga, så jag hasplar ur mig en (i efterhand dum) självklarhet.

Fred: Ja.

Ägaren ser glad ut, och jag förstår att jag svarade helt fel...

Ägaren: När vill du träffas?
Fred: Huh?
Ägaren: Hur stor kuk har du?


Det är något jag förstår och jag inser att jag måste sätta stopp för det här.

Fred: Det är privat.
Ägaren: Vet du hur stor jag har?
Fred: Nej...
(Jag borde ha svarat "Det är jag inte intresserad av", men situationen har för mig gått överstyr och jag har tappat kontrollen).
Ägaren: 22 cm!

Han visar med händerna. Vad svarar jag då? Gissa...

Fred: Ojdå. Det var rejält.

Herregud. Vad tänker jag på?! Jag känner mig som Mel Brooks i High Anxiety när en man blottar sig för honom på herrtoaletten och han verkar väldigt imponerad av vad han ser. Fasiken också!

Ägaren: Får jag ta en titt?

Han nickar mot mitt skrev.

Fred: Eh, nej tack. Nu måste jag...
Ägaren: När kan vi ses?
Fred: Eh...
Ägaren: Har du pojkvän?


Tack och lov! Nu kan jag rädda mig själv ur den här knipan!

Fred: Ja, en jättebra pojkvän som jag är lycklig med.

Ägaren tittar tomt på mig, sedan kommer det igen:

Ägaren: När kan du ses då? Hur mycket?

Det där sista förstår jag inte riktigt, men det lät faktiskt som om han frågade hur mycket jag skulle ta för lite sex. Men det kan återigen varit en referens till kukstorlek.

Jag börjar röra mig mot dörren och hasplar ur mig något om att jag kommer in nästa vecka och hämtar kläderna.

Ägaren: Du får rabatt!

Han ler brett.

Fred: Eh, okej... ha det bra.

Sedan kommer ett sånt där magiskt, filmiskt ögonblick. Dörren stänger sig långsamt, ägaren står bakom disken och smeker sin mage (han verkar gilla min mage nämligen) och putar lite med läpparna. Han säger något, men jag kan inte utläsa vad han säger. Sakta stänger sig dörren och han står där och tittar efter mig med den nedåtgående solen glänsande över sin roterande hand.
Sedan slår huvudvärken till, jag försöker nå Gregory... samtidigt som det känns som om jag är med i dolda kameran. Jag är inte arg. Jag är inte upprörd.

Men det hela var så absurt, så märkligt, och så filmiskt.

Fortsättning följer...