måndag, juli 28, 2008

Jättemonster och miniatyrer


Jag kan inte riktigt svara på när jag började bli intresserad av asiatisk monsterfilm och dess miniatyrarbete, men uppenbarligen finns det någon form av koppling till King Kong (dvs stort monster krossar hus). Jag har i alla fall svaga minnen av att ha sett en bild på Godzilla i någon bok som jag lånade på bibblan. Kanske den där han håller tåget i munnen (finns den scenen i filmen? det känns som om jag aldrig sett just det, bara stillbilden) och med brinnande miniatyrhus runt omkring sig. Hade det inte varit för att jag är så lat, och ganska rastlös av mig, så hade jag kanske börjat bygga miniatyrer en gång i tiden. Frågan är om de överhuvudtaget skulle ha hållt i längden? Med glädje så krossade jag leksaksbilar och andra miniatyrföremål, och lekte med tanken att det var ett jättemonster som förstörde dessa (En gång, när vi bodde i Pettersberg, tog jag ut alla mina leksaksbilar och krossade dessa med en hammare. Jag mistsänker att det säger mycket om mitt ointresse för bilar).

Nu när jag tänker efter så hade jag faktiskt ett modelltåg med tillhörande gräsmatta och en eller två tunnlar (jättecoola miniatyrberg). Men åter igen, precis som med min LEGO-flygplats, så var jag mer intresserade av att skapa massförstörelse än mer intelligent användande. Arrangera flygolyckor där LEGO-planet krashar rakt in i flygplatsen var en fin sysselsättning, samt givetvis tågolyckor. En av mina favoritsaker var en enormt realistisk (inte LEGO alltså) borg - som jag saknar än idag - som jag försökte använda i misslyckade fotografier där det skulle se ut som ett stortmonster (vanligtvis min hand) var på väg att förstöra borgen. Jag och min kompis Lucas Eckeskog byggde också ett miniatyrlandskap med en vulkan i mitten som vi smällde sönder rejält med kinasmällare. Asballt faktiskt. Vi försökte även bygga en stad i papp och kartong som vi skulle förstöra på något liknande sätt, men den blev aldrig riktigt lika spektakulär.

Detta kanske hänger ihop med den miniatyrfetischism som jag faktiskt har. Och det finns inget bättre ställen än asiatiska monsterfilmer att spana in miniatyrer. Där såg man också till att förstöra miniatyrerna med spektakulära monsterfighter, jordbävningar och explosioner. En av mina favoritfilmer, än idag faktiskt, är ingen asiatisk monsterfilm, utan Jordbävningen. Jepp, den med Charlton Heston. Den innehåller ett par fantastiska miniatyrer, speciellt då en motorväg rämnar, samt några mindre bra (den där en kyrka ramlar ihop). Den innehåller helt vansinniga scener då Hollywood-dammen brister också, med miniatyreffekter som än idag känns väldigt övertygande.

Japanarna har verkligen lagt ner så mycket arbete på miniatyrer, och även om en del filmer är lite ojämna på den fronten och där man till och med bara låter monstrena vandra förbi husen och börja slåss i något avlägset bergsmassiv istället, så kan jag uppskatta arbetet. Men det ska helst trampas sönder. Eller sprängas i bitar. Eller bara rämna ner i avgrunden under en jordbävning som koreanska Yongary skapar.

Fan. Måste ha mer av den här varan. God damn. Det är så fint.