tisdag, juli 08, 2008

Kina-resan: 080603



Så fortsätter den andra delen av resedagboken från Kina. Den första kan ni läsa här. Bilderna föreställer King och Gregory som vandrar mot The Bund, genom ett område med väldigt mycket byggarbetsplatser samt ett litet porträtt av hur poserande en mopedist kan vara när han väntar på sin tur.

080603

Fy fan vad trötta vi är! Allt gick bra på pudong flygplatsen, ovanligt bra enligt vår kompis King som mötte upp oss på Meglev-stationen. Tjänstemännen var lite nyfikna på våra flaskor, men verkade mer vara inne på vilket märke det var.

Meglev är ett snabbtåg som går i runt 500 kilometer i timmen, närmast ljudlöst och offantligt coolt! Jag förstår inte hur man kan använda bussen istället för detta apcoola tåg!

Vi tog en taxi till Kings lägenhet, vilket är ett höghus på 24 våningar, i stort sett helt nybyggt. Där fräshade vi upp oss en smula och gav oss ut på en fotsulekrossande sightseeingtur runt om centrala Shanghai.

King hade av naturliga själ (t ex god nattsömn) en helt vansinnig energi och stegade på med för att vara en asiat, gigantiska steg. Vi halkade snabbt efter, men fick ändå en fantastisk lektion i hur man beter sig i Shanghai (vilket man för det mesta inte gör... Beter sig alltså), hur metron fungerar och en massa annat värdefullt.

Det märkligaste beteendet var ändå hur man uppförde sig i tunnelbanan. Vi snackar världens renligaste t-bana, och världens mest ohyfsade passagerare. King lyckades av misstag lappa till en kvinna i ansiktet när han gestikulerade, men ignorerade henne totalt, vilket är den normala standarden till exempel! Hemma i Stockholm är vi vana hur människor som ska stiga ombord lämnar företräde för avstigande - vilket inte existerar här. Det är antigen att kliva av eller på, och det precis samtidigt! Ingen pardon här heller!

Jag kan väl också tillägga att bilbälten och trafikljus inte har någon som helst vikt här. Igen bryr sig.

Efter som King gett sig fan på att krossa oss redan under den första dagen så promenerade vi några enorma sträckor, bland annat till de klassiska bankkvarteren där det kändes som om man befann sig delvis i det tidiga nittonhundratalets London eller i trettiotalets New York.

King lämnade oss vid fem-tiden, och bedövade av trötthet begav vi hos hemåt och slumrade fram och tillbaka till nästa morgon.