onsdag, juli 16, 2008

Kina-resan: 080605



Det är ändå förvånadsvärt lätt att hitta i Shanghai, i alla fall de centrala delarna. Metron är väldigt pedagogiskt upplagd och vet man bara vilken färg man ska åka så är det svårt att komma fel. Den stora nackdelen är att den också stänger väldigt tidigt, vid 22.00-tiden! Vad som nu är logiken med det vet jag inte, men å andra sidan är taxi så vansinnigt billigt att man aldrig riskerar att bli strandsatt.

Jag hade oerhört svårt att vakna i morse, men G såg till att jag äntligen kom upp ur den stora sängen. Runt 1200 så mötte vi upp King och vi gick och åt på en riktigt stor lunchrestaurang där King förfärades över servitörernas slöhet och slapphet. Dessa tjänar runt 700 i månaden, vilket innebär att man har en hel armè anställda som står och slöar i hörnorna. Oftast innebär deras yrke att ta orders från kunderna utan några förvecklingar - och börjar man frångå det konceptet så blir dom förvirrade och allt blir fel.

Det blev lite sjalar åt modern och ett gäng välgjorda piratutgåvor till mig. Fassbinder-boxen kunde jag inte motstå och även hans Berlin-Alexanderplats blev det. Sedan en del blandat, bland annat Takeshi Kitanos senaste och en kinesisk krigsfilm i Private Ryan-stil. Jag hoppas att jag inte hamnar i helvetet för detta...

G däremot visade sig vara en omutlig förhandlare. Han köpte en stor och fin kikare + tripod till sin kamera för runt 300 kr. Damen som sålde gjorde tecken att hon var tvungen att äta och att om hon inte hade pengar till det så skulle hon dö. Givetvis med leende på läpparna.

Allt handlar om show.

Museum of communism är precis vad det låter och var ganska intressant. Det var beläget i samma hus som Mao och hans gäng huserade i en gång, och var nu ett liten men effektiv reliksamling, komplett med en vaxdockerekonstruktion av det första historiska mötet. Museets vakter tyckte nog jag och G var en färgklick i mängden av landsortsgamlingar och skämtade med oss en del, bland annat genom att imitera en larmsignal när vi gick igenom röntgen och uppmuntra oss att visa styrka framför hammaren och skäran! Museet är gratis, och ironiskt nog hade det vuxit fram ett ultrakapitalistiskt turistområde runt om, där vi givetvis njöt av en drink efteråt.

Senare på kvällen så besökte vi över 100 våningar höga Jin Mao Tower, en skyskrapa som bidrar till Pudong-områdets fantastiska skyline. Tillsammans med en oerhörd mängd asiatiska turister så klev vi in i hissen och susade upp 88 våningar på några sekunder. Naturligtvis hade man en fantastisk vy över Shanghai trots den nästan konstanta dimman.

Vi fick också en gratis pärla var som en dam bröt fram ur en mussla. Sedan ville hon sätta den på ett halsband av vitt guld, vilket skulle kosta oss 18 euro helt plötsligt! Givetvis vägrade vi det och surt gav hon oss pärlorna. Men jag fick en bild på henne innan hon blev arg.

Det sista vi gjorde var att gå ner till Nanjing Road och käka en bit. Nanjing Road är verkligen hemsk, men det är lätt att hitta mat där. Whiskey och efterrätt tog vi nere vid The Bund, och en kvinnlig försäljare var så fräck att hon gick upp till oss på serveringen och frågade om hon fick slå sig ner hos oss. Vi stenvägrade naturligtvis och till slut blev hon skitsur, sa "Go fuck yourself" och gled iväg mot nya äventyr...