onsdag, juli 02, 2008

Recension: Abominable (2006)


Det är märkligt att det gjorts så få filmer om Bigfoot (eller Yeti för den delen också). Förvisso har man pumpat ut några filmer de senaste åren, men man har effektivt glömt Bigfoot och kört med ett annat namn, Sasquatch. Av någon anledning så har jag unvikit dessa filmer, men med Abominable så kunde jag helt enkelt inte låta bli.

Matt McCoy spelar Preston Rogers, rik och berömd av någon anledning, som tillsammans med sin aggressive skötare kommer tillbaka till det område där hans fru förolyckades och han själv hamnade i rullstol. De hade gjort en rutinklättring på ”Suicide Rock” och störtat mot sitt öde.

Preston är minst sagt inte alls förtjust i att komma tillbaka till huset, men doktorn och hans skötare tycker det är en bra idé då han till slut måste komma över sina problem och bli psykiskt starkare. Utan möjlighet att röra sig utanför huset så börjar han nyfiket titta på partybrudarna som hyrt huset bredvid, och när skötaren inte kommer tillbaka efter att ha åkt och köpt mjölk, så börjar det hända ruggiga saker utanför.

En ofantlig bigfoot med stora rullande ögon och ett gap som lätt kan krossa ett huvud så börjar smyga sig in på ägorna och drar med sig en av tjejerna in i skogen. Preston försöker varna dom andra, men misslyckas.

När skötaren kommer tillbaka så tror han givetvis att Preston åter igen fått ett psykiskt sammanbrott och ignorerar varningarna. Så telefonledningen är nere, mailen ignoreras av polisen och skötaren är stupfull i fåtöljen: Preston måste helt enkelt ta rullstolen i egna händer och rädda lite liv...

Det är precis som det låter, en variant av Fönstret mot gården, fast med en Bigfoot som härjar utanför istället för en ilsk Raymond Burr. McCoy påminner i stilen och på ett vagt utseendemässigt sätt om James Stewart dessutom. I en pretto-regissörs händer skulle detta koncept kunna bli ganska trist, men hej och hå vad man kan ta fel. Filmen börjar ganska långsamt, även om den händer saker hela tiden. Ryan Schifrin bygger upp filmen som Hajen och visar inte så mycket i början, av varken blod, gore eller monster... men till slut, liksom Spielberg, så drar han på med allt och man får se både monster och riktigt blodiga scener i närbild. Effekterna är riktigt välgjorda och Bigfoot är riktigt riktigt cool. Han ser ut som en blandning mellan den klassiska bilden av Bigfoot, en grottman och Jack Elam!

Gore-scenerna håller god klass också. Det är inte många, men blodiga, effekter som på ett intressant sätt tar död på vissa karaktärer. För en gångs skull, i en film som faktiskt fick sin premiär på Sci-Fi Channel, så är skådespeleriet överlag väldigt bra. McCoy fungerar perfekt som Preston och Lance Henriksen, Jeffrey Combs, Paul Gleason, Dee Wallace Stone och Rex Linn gör alla mycket underhållande och inspirerande cameos. Till och med Lance, som kan vara lite uttråkad i sina roller ibland, verkar vara på gott humör.

Det är också värt att nämna Lalo Schfrins (pappa till regissören för övrigt) musik som gör att filmen stiger några grader i stämningsfaktor.

Abominable är en riktigt bra och mysig monsterfilm med gore, bra skådespelare, action och äkta spänning.