Godzilla-serien har tagit många drastiska vändningar under historien, varav All Monsters Attack kanske stod för den mest förödande: att förvandla serien till renodlad barnunderhållning. Men det som Jun Fukuda misslyckades så kapitalt med i sina filmer lyckades Ishiro Honda med väldigt bra i denna väldigt charmiga produktion, nämligen att göra barnfilm som inte blev fjantig.
Lille Tomonori Yazaki spelar Ichiro, en ganska ensam pojke som hellre leker för sig själv än med andra barn. Han blir ständigt terroriserad av ett gäng pojkar som leds en riktigt elak en som Ichiro kallar Gabara. Just denna dag så visar det sig att hans mamma måste jobba extra över natten och leksaksuppfinnaren Shinpei måste bli barnvakt. De håller till i Tokyos fattiga utkanter och givetvis så har ett par bankrånare rymt med 50 miljoner yen i småsedlar. De gömmer sig i en närbelägen övergiven fabrik.
Men Ichiro är en drömmare och fantasierar iväg sig till Monster Island där han blir vän med Minilla, som lovar att introducera honom till Godzilla själv! Ön är fylld med klassiska monster som alla är lite lagom muckiga med Godzilla, men värst av dem alla är Gabara - en rackare med stirriga ögon, lite kattaktigt ansikte, en hårtofs på huvudet och resten av kroppen en dinosaurie av något slag.
Minilla måste lära sig försvara sig mot Gabara och Godzilla försöker inspirera till det. Naturligtvis så lär sig Ichiro ett och annat knep, något som kommer väl till hands när han själv råkar stöta på de otrevliga bankrånarna!
Jag var inställd på det värsta, men otroligt nog så visade det sig var en bra film - trots att den store G och hans vänner egentligen bara dyker upp i drömmar och fantasier. Men det är väl egentligen det Godzilla-filmerna består av innerst inne? Honda, som här regisserar sin näst sista film, gör ett fenomenalt jobb med alla scener som inte befinner sig på Monster Island. Fotot är vackert och realistiskt och det känns som om han faktiskt kände sig engagerad i att göra en bra och spännande barnfilm. Karaktärerna är seriösa och tillåts vara de dem är: barn, skurkar och föräldrar. Det är inget som egentligen tramsas bort. Skurkarna drar kniv, slår pojken beter sig ganska realistiskt. Föräldrarna är frånvarande men snälla och pojken beter sig som ett riktigt barn.
Monster Island-scenerna består av väldigt mycket sekvenser från Son of Godzilla och Ebirah och det dröjer innan vi får se Godzilla interagera med Gabara. De orginalfighter som förkommer är underhållande men kanske inget speciellt.
Vad jag tycker är bäst är just de "verkliga"scenerna. Hur Ichiro får visioner av hur han ska använda sig av monsterknepen för att undkomma de farliga rånarna, hur han faktiskt - vilket känns mer realistiskt än att det blir vänskap på en gång - ger sig på den mänskliga Gabara, vågar tuta i motorcyklistens tuta och springer för livet. Sånt där som barn gör för att testa gränserna.
Ja, det blir lite Kalle och Hobbe över det hela, och det är känns väldigt äkta.
4 kommentarer:
Jag ser direkt att vi än en gång har samma åsikt: Som barnfilm är All monsters attack riktigt bra, åtminstone så länge de håller sig borta från de rätt löjliga fantasiscenerna på monster island... men när de är kvar i tokyo och skildrar lillkillens ensamma sommar så är det faktiskt riktigt bra och Honda behövde definitivt inte skämmas för den. Synd på en sån kluven film bara....
Helt ärligt, och det är vansinnigt eftersom det handlar om gummimonster, så hade jag nog heller sett den här filmen utan Monster Island-scenerna. Det hade fungerat väldigtbra om man kanske referade till Godzilla-leksaker, posters och liknande faktiskt.
En av skurkarna, han med svarta solglasögon, gör en fenomenal slapstickscen också där han snubblar voltar fram, slår ner huvudet i en liten papplåda och sedan fortsätter runt upp på alla fyra igen. Och det är skådisen som gör det, inte någon stuntman. Skattade högt där :)
Är Jun Fukudas rullar så illa? Jag kan inte minnas attjag har sett någon av hans bidrag till serien, möjligtvis för många år sedan.
All Monsters Attack ska jag för första gången se nån dag nu framöver. Nu vet jag ungefär vad jag har att vänta mig.
Jag personligen har aldrig gillat Jun Fukudas rullar, men jag skulle nog ändå köpa dem om de kom ut remastrade på dvd givetvis :)
Han har absolut inte samma snärt och intelligens i regin som Honda och filmerna i sig blev värre och värre under hans regin. Gigan och Megalon är helt okey monster i sig själva, men filmerna är mer en förvirrad mishmash av stockfootage och barnfilm. Humorn är väldigt naiv och tramsig och det känns väldigt oinspirerat.
Jag kanske är vrång, men när det gäller den gamla serien så var nog Honda den ende att räkna med - även om Motoyoshi Oda gjorde ett utmärkt jobb med 1955 års Godzilla Raids Again.
Skicka en kommentar