onsdag, juli 30, 2008

Recension: All Monsters Attack (1969)


Godzilla-serien har tagit många drastiska vändningar under historien, varav All Monsters Attack kanske stod för den mest förödande: att förvandla serien till renodlad barnunderhållning. Men det som Jun Fukuda misslyckades så kapitalt med i sina filmer lyckades Ishiro Honda med väldigt bra i denna väldigt charmiga produktion, nämligen att göra barnfilm som inte blev fjantig.

Lille Tomonori Yazaki spelar Ichiro, en ganska ensam pojke som hellre leker för sig själv än med andra barn. Han blir ständigt terroriserad av ett gäng pojkar som leds en riktigt elak en som Ichiro kallar Gabara. Just denna dag så visar det sig att hans mamma måste jobba extra över natten och leksaksuppfinnaren Shinpei måste bli barnvakt. De håller till i Tokyos fattiga utkanter och givetvis så har ett par bankrånare rymt med 50 miljoner yen i småsedlar. De gömmer sig i en närbelägen övergiven fabrik.

Men Ichiro är en drömmare och fantasierar iväg sig till Monster Island där han blir vän med Minilla, som lovar att introducera honom till Godzilla själv! Ön är fylld med klassiska monster som alla är lite lagom muckiga med Godzilla, men värst av dem alla är Gabara - en rackare med stirriga ögon, lite kattaktigt ansikte, en hårtofs på huvudet och resten av kroppen en dinosaurie av något slag.

Minilla måste lära sig försvara sig mot Gabara och Godzilla försöker inspirera till det. Naturligtvis så lär sig Ichiro ett och annat knep, något som kommer väl till hands när han själv råkar stöta på de otrevliga bankrånarna!

Jag var inställd på det värsta, men otroligt nog så visade det sig var en bra film - trots att den store G och hans vänner egentligen bara dyker upp i drömmar och fantasier. Men det är väl egentligen det Godzilla-filmerna består av innerst inne? Honda, som här regisserar sin näst sista film, gör ett fenomenalt jobb med alla scener som inte befinner sig på Monster Island. Fotot är vackert och realistiskt och det känns som om han faktiskt kände sig engagerad i att göra en bra och spännande barnfilm. Karaktärerna är seriösa och tillåts vara de dem är: barn, skurkar och föräldrar. Det är inget som egentligen tramsas bort. Skurkarna drar kniv, slår pojken beter sig ganska realistiskt. Föräldrarna är frånvarande men snälla och pojken beter sig som ett riktigt barn.

Monster Island-scenerna består av väldigt mycket sekvenser från Son of Godzilla och Ebirah och det dröjer innan vi får se Godzilla interagera med Gabara. De orginalfighter som förkommer är underhållande men kanske inget speciellt.

Vad jag tycker är bäst är just de "verkliga"scenerna. Hur Ichiro får visioner av hur han ska använda sig av monsterknepen för att undkomma de farliga rånarna, hur han faktiskt - vilket känns mer realistiskt än att det blir vänskap på en gång - ger sig på den mänskliga Gabara, vågar tuta i motorcyklistens tuta och springer för livet. Sånt där som barn gör för att testa gränserna.

Ja, det blir lite Kalle och Hobbe över det hela, och det är känns väldigt äkta.