torsdag, juli 31, 2008

Recension: Chupacabra Terror (2005)


Ah, det är få creature features som jag tackar nej till och goda rykten flöt omkring angående Chupacabra Terror, så det var lika bra att slå till och se den.

Den entusiastiske Dr Pena (Giancarlo Esposito) lyckas, efter mycket lång tid, att fånga en äkta Chupacabra, "getsugaren" alltså för oss som är inne på kryptozoologi. Detta ska äntligen bevisa för omvärlden att den gode doktorn hade rätt hela tiden! Mohahahaha.

Men först måste den över till USA, och det bästa sättet är att muta några muntra besättningsmän att smuggla ombord den stora lådan med monstret i. Men det är inte bara monster ombord, utan även en relativt nybantat John Rhys-Davies som kaptenen Randolph och hans storbystade dotter Jenny (Chelan Simmons). Tyvärr springer det omkring en tjuv på fartyget och då tillkallas den tuffe Lance (Dylan Neal), före detta Irak-soldat och numera... nånting annat. Kommer faktiskt inte ihåg. Jaja, han ska i alla fall ta fast tjuven.

Givetvis så bestämmer sig de opålitliga besättningsmännen för att bryta upp lådan för att se vad det är för kul djur där inne, blir dödade och vips så springer det omkring en blodtörstig Chupacabra (fan vad jag måste koncentrera mig för att skriva det namnet) på jakt efter nya strupar att tömma på varmt blod.

Efter att ett antal sjömän och passagerare fått sätta livet till då tillkallas flottan och ett hårt gäng med marinsoldater går ombord i tron att det är terrorister i farten (för hade någon överhuvudtaget trott på Kapten Randolph om han hade sagt "mördarmonster från helvetet"? - Nä, trodde inte det).

Lance gör dessa sällskap och monstret tackar och tar emot. Desto mer människo-getter att äta!

Faktiskt, inte helt illa. Det är en Sci-Fi Channel-film på minimal budget, men man har lappat ihop diverse utrymmen såsom hotellkorridorer, en riktig båt (som verkar betydligt mindre), en hotellfoaje, några datoranimerade skeppsbilder och lite garage och får till en helt okey och övertygande lyxkryssare. Regissören håller tempot ganska högt och det är en hyfsad bodycount med inte allt för långa mellanrum.

Skådespelarna är förvånansvärt bra, speciellt birollerna med en slemmig gigolo och den hysteriska tanten Mrs Voorhees (spelad av Paula Shaw som nämligen dök upp som mamma Voorhees i Freddy vs Jason) och hennes hund Jeffrey som höjdpunkter.

Som jag nämnde tidigare så är det en hög bodycount och det är gott om blod som sprutar åt alla håll samt blodiga aftermath-scener. Dock är inte själva dödsfallen så grafiska som man kan önska, men det blodet räcker till ändå. Höjdpunkten är getsugaren själv som är en riktigt ball monsterkostym, en välgjord sådan, som framförs väl av skådespelaren där i.

Trevligt monsterrulle som väl är värd den spottstyver den kostar på DVD.