tisdag, juli 15, 2008

Recension: Final Mission (1984)


Robert Young var en rackare som egentligen mest är känd för att ha spelat inspirationen till Indiana Jones i inledningen till Det sista korståget samt att ha spelat huvudrollen i megafloppen Eye of the widow (för övrigt mot F. Murray Abraham och Paul Smith). Han hade också en hederlig fin filippinsk karriär (vill vi inte alla ha en sådan?) hos mästerregissören Cirio H. Santiago. I Final Mission så visar han faktiskt en riktigt fin actionådra under Santiagos kompetenta regi.

Krigets djungler i Laos, den hårde krigsmaskinen Deacon upptäcker att hans forne vän Slater egentligen arbetar för fienden. Man angriper Slaters läger och dödar alla med mycket squibs, slowmotion och sprängningar av hyddor och utsiktstorn. Deacon bestämmer sig för att lämna Slater i lokalbefolkningens våld, att göra vad de vill med honom...

En hel del år senare. Deacon är kanske världens hårdaste polis. Han är så hård att han dödar alla skurkar helt själv, antingen med martial arts, pistol eller kniv. Han gör det på ett sånt våldsamt sätt att han blir suspenderat. Istället för att sura så söker han tröst med sin familj i vildmarken.

Vad han inte vet är att Slater fortfarande lever och har tagit sig till LA. Det är dessutom hans gäng som Deacon dödade under sitt sista uppdrag. Nu vill Slater ha sin hämnd och spränger Deacons familj i bitar och flyr sedan till sin bror, som är sheriff i en liten sömnig småstad.

Men Deacon, fylld av hämnd, får upp spåret och beger sig på jakt efter sin familjs mördare!

0:00:02 - Huvud skärs av
0:00:02 - Man hoppar högt i luften av dödande kula
0:00:31 - Slagsmål, sparkar, knivstrid, blod

Jepp, det där är de censurklipp som gjordes på filmen när den släpptes på bio i Sverige. Och det stämmer ganska bra överens med vad man får. Första halvtimmen är egentligen bäst, med ultravåld deluxe! Blodig, våldsamma (verkligen!) slagsmål, explosioner i djungelläger och en hyfsad och grafisk huvudkapning. Djungelscenen i början är klassisk action, så bra som den kan bli sin genre och den efterföljande "hård snut räddar gisslan"-scenen i LA är fantastisk. Det blir även ett fett slagsmål inuti ett hus lite senare.

Sedan blir det lite lugnare medan diverse karaktärer flyttas fram och tillbaka i scenbilden som för att gestalta någon form av handling, och sedan är det en halvtimme fet action scen, där inledningen vid den gamla gruvan och i småstaden är helt klart bäst. Sedan blir det en nästan identisk upprepning av First Blood när Deacon måste klara sig undan sheriffen och nationalgardet, och då tappar filmen lite fart igen. Men blir i alla fall aldrig tråkig.

Santiago, som jag nu har fått en otrolig respekt för, får till en enorm fart i actionscenerna och får nog filmen att verka dyrare än vad den är. För övrigt har man lyckats få Filippinerna att se ut som USA... ganska bra i alla fall.

En bonus är det catchiga ledmotivet som faktiskt är riktigt bra. Hade det inte varit för att den skrevs för en billig filippinsk actionfilm så hade den nog kunnat bli en hit och hamnat på massor av åttiotalssamlingar många år senare. Men man kan inte få allt.

Bra filippinsk action, det är man inte bortskämd med!

Sedan så hittade jag ingen vettig och bra bild på affischen, videoinsticket eller stillbild från filmen. Så jag beklagar den trista bilden.