Recension: [Rec] (2007)

Det har varit goda tider för zombie-älskare över hela världen. Det vi kan skylla på är den utmärkta Dawn of the dead-remaken 2004 och kanske delvis 28 dagar senare från 2002. Båda dessa filmer innehöll det av fansen avskyvärda "springande zombisar" (även om de inte är zombisar i 28 dagar senare), vilket jag personligen tycker är väldigt trevligt. För det är jävligt läskigt med någon som är så snabb och aggressiv att man knappt hinner tänka innan man får halsen avbiten. I [Rec] så bjuds det på många såna scener.

Manuela Velasco spelar Angela, som tillsammans med sin kameraman Pablo ska följa arbetet på en brandstation under en natt. Det är för TV-serien "Medan Ni Sover" och ska vara lättsamt, skojigt och fokusera på den söta och glada Angela.

Under natten så får de ett larm om en kvinna som har blivit inlåst i sin lägenhet. Hon skriker och för oväsen och det är brandmännens uppgift att bryta sig in och låta polisen ta hand om damen i fråga. Men givetvis är något rejält fel. Tanten kastar sig på en av poliserna och biter honom i ansikte. Han börjar blöda kraftigt och när man ska ta ut honom och till sjukhus så finner man att huset är avspärrat av myndigheterna. Infektionsrisk säger man.

Det visar sig dessvärre att det inte rör sig om en vanlig infektion. Det dödar först de som blivit sjuka och sedan återuppstår dom som rasande, galna och blodtörstiga levande döda.

Nu är det dags för Angela, Pablo och de andra att försöka klara livhanken, hitta en väg ut och kanske, kanske avslöja vad som har hänt för omvärlden...

Som säkert alla vet så är den här filmen helt ur Pablos kameras synvinkel. Materialet är mer eller mindre rått och det förekommer ingen, som filmen är klippt, ingen redigering. Det är alltså en timme och femton minuter realtid. I alla fall i det som är filmat. Klipp i kameran och så vidare.

I alla fall. Jag har aldrig hoppat, svurit, fläktat omkring med armarna och ojat för mig själv under en filmtittning förut. Aldrig. Först och främst så är den grymt välgjord, och chockeffekterna staplas på varandra utan att bli tröttande. Det finns inga fejkade skrämseleffekter, utan när det väl sker så sker det brutalt och riktigt otrevligt. Den är faktiskt ganska blodig, även om den inte är så grafisk. Så det blev jag inte besviken på.

Kameraarbetet var så naturligt och okonstlat att man tror att det är en riktig dokumentär. Att det är riktigt råmaterial som man tittar på, och det är verkligen en fullträff. En del kommer säkert jämföra denna med Diary of the dead, men vi talar helt olika filmer här. [Rec] är en renodlad skräckfilm medan Diary är en Romero-film. Stor skillnad, och båda gör sitt jobb utmärkt.

Hittills den bästa skräckfilmen jag sett 2008. Har svårt att se hur någon annan ny film kan slå den.