måndag, juli 14, 2008

Recension: Teenage Caveman (2002)


Någon gång i början av 2000-talet så producerade Samuel Z. Arkoff och, tror jag, hans son ett gäng nyversioner av hans gamla monsterrullar från femtiotalet. De kom ut på VHS i Sverige, men jag fick aldrig tillfälle att se någon av dem. Dock så hörde jag alltid ryktas om att Teenage Caveman skulle vara något speciellt och nu har jag då äntligen fått se den, med hjälp av en billig dvd beställd från Axelmusic.

Det är i framtiden. Världen är totalt förstörd av krig, omoral och allmänt elände. Människorna lever som grottmänniskor i vildmarken och det är här vi får träffa våra tonåriga hjältar. Stammens styrs av snuskgubben Shaman, som predikar guds ord (här snackar vi också en framtid där fuck är ett väldigt, väldigt vanligt ord - även i predikningar) och dessutom är far till tonårsrebellen David.

David råkar, i ett slagsmål med sin far - som precis är påväg att våldta Davids käresta, döda honom och blir dömd till döden. Men hans vänner fritar honom och de beger sig bort från grottorna mot drömmen: storstäderna.

En våldsam storm drar fram och de vaknar upp hos ett dekadent, knarkande tjugo-nånting, par som vill lära kidsen lite om hur det är att leva livet... men något stämmer, givetvis inte, och det visar sig att det finns mer saker som de kan råka ut för - förutom sex, droger och rock 'n roll!

Det som gör den här filmen speciell är att det är Larry Clark som regisserat (han har även en mindre roll). Detta betyder att vi snackar en post-apokalyptisk rulle med tonårssex och ångest, knark, massor av svordomar och en total brist på respekt för vuxna. Underbart. Addera även handkamera, märklig arthousemusik, en del massiva gorescener och monsterfighting på slutet så får man en ytterst orginell, välspelad, blodig och cool rulle som Arkoff-familjen var modig nog att låta Clark ta hand om.

Well done, Sir!