torsdag, juli 17, 2008

Vad skapar en filmnörd?

Ibland brukar jag se tillbaka för att försöka komma underfund med vad som har skapat min filmsmak. Jag har hyfsat bra koll på hur det började. Det var i början av åttiotalet, kanske... 82 eller 83. Jag var alltså fyra-fem år gammal. SVT, på den tiden den faktiskt gjorde något gott här i världen, visade en hel serie med svartvita skräckfilmer: Den osynlige mannen, Frankenstein, Frankensteins Brud, Varulven, Dracula och så vidare. Det här var en fantastisk upplevelse och jag kan inte med ord ens beskriva hur detta påverkade mig. Mitt intresse för monster, kranium och läskigheter blev givetvis bara större. Någon gång under den här tiden så fick jag också se King Kong på SVT, vilket KAN ha varit en nyårsafton dessa år. Mamma var snäll nog att låta mig se den och jag blev väldigt fascinerad. Var apan i naturlig storlek? Fanns den på riktigt?

Även om familjen var problematisk så blev jag väl uppfostrad och fick lära mig tidigt att det handlade om film, även om det var riktigt, riktigt läskigt. Bara skådespelare och specialeffekter. Jag tror, och det tror jag även om andra barn, att jag fattade galoppen ganska fort. Jag älskar monsterfilm än idag, och jag tror att detta påverkade mig till den grad att jag fick en väldigt hög toleransnivå mot effekter, manus, skådespelare och allt övrigt som barn uppfostrade med Pippi Långström fick. För mig var det okey om monstrets dragkedja syntes, huvudsaken att det var ett monster!

På låg eller mellanstadiet köpte jag också inspelad vhs-kassett som en klasskamrats pappa spelat in från tv. Jag betalade femtio kronor, vilket var mycket på tiden, för en kassett med Jordbävning - som egentligen introducerade mig till mer vuxen modern film. Den var lite blodigare, lite grymmare och jag lärde mig skådespelarna väldigt fort. Dessutom innehåll den många, vida, fantastiska scener av total destruktion - någon som jag älskar fortfarande. En tid före detta så hyrde vi också, då vi bara hade betamax, en kortare film med ett gäng ungar som besökte ett spökhus. Massor av spindelväv, lönngångar och barntillåtna läskigheter. Fantastisk. Glömmer det aldrig. Kanske hette "Busungarna" eller nåt sånt. Någon som vet? Färg och troligen en kortare film, kanske runt femtio minuter.

Sedan blev det James Bond, Hajen, Örnnästet (som verkligen fick mig att uppskatta europeiska miljöer och övervåld av alla de slag). Men jag tror också att böcker spelade in en hel del. Roald Dahl, Agatha Christie, Enid Blyton, Ray Bradbury och ett gäng andra deckarförfattare gjorde att jag började uppskatta det makabra mer och mer. Intresset för mordmysterier i barndomen är nog direkt kopplat till att jag gillar giallos och slashers nu för tiden. Även Tintin, med sina exotiska miljöer och Carl Barks Kalle Anka-äventyr var oerhört viktiga för mitt genreintresse.

Eftersom mina föräldrar skiljde sig för väldigt länge sedan så brukade jag vara hos min far någon helg i månaden. Han hade, åtminstone då, ett väldigt stort filminstresse och vi hyrde mycket film. Det blev egentligen allt som fanns i butiken, men kanske med inriktning på thrillers och action. Själv fastnade jag genast för lite mer blodigare och galna filmer som Hajen 3 och Hajen 4, actionfilmer med Linda Blair, saker och ting med monster på framsidan. Jag älskade allt, verkligen. Det var få filmer som jag inte köpte med hull och hår.

Men jag ville alltid äga filmerna, och köpte ofta på mig filmer som såldes ut. Det dök också upp gigantiska marknader där vhs-filmer såldes ut för några tior och oftast tog jag mina hårt sparade pengar och köpte loss ett par pappkassar med kassetter. Oftast gick jag direkt efter framsidorna, om de visade någon tecken på äventyr, explosioner, monster, cool skräck eller sånt som stack ut från den vanliga mainstream-mängden. Det var helt enkelt något udda, men ändå kommersiellt, som jag behövde. Att kunna roas av enkla historier, men ändå slippa den tillrättalagda svenska och amerikanska stilen.

Det tror jag är inledningen på mitt filminstresse. Allt som jag upplevde och uppfattade som barn har skapat den filmnörd jag är idag. Sedan förändrades jag hela tiden. När jag såg Dawn of the dead för första gången(köpt för säker över 300 kr från Melody Line i Göteborg. Först såg jag en klippt brittisk vhs-utgåva, och köpte genast den extremt dyra holländska som Melody hade). När jag såg Suspiria eller Deep Red. När jag... ja, det är så mycket. Så mycket. Men allt har varit med och skapat mig.

Och det är jag evigt tacksam för.