tisdag, augusti 12, 2008

Fred + Gregory = Ett År!



Ett år? Det är faktiskt förvånande, speciellt med tanke på att det har varit ett lyckligt år. Något sådan har jag inte haft på väldigt länge, i alla fall inte när jag varit i förhållanden. Den tolfte augusti 2007 så träffade jag Gregory (eller TheG som han helt enkelt kallade sig, vilket var en rejäl förkortning på Grzesiek) i Orminge. Det blev pizza, lättöl och några timmar snack. Efteråt så gick vi till bussstationen tillsammans, hand i hand. Det har aldrig känts så rätt som då. Hans musiksmak var naturligtvis oklanderlig, han gillade skräck från sjuttio- och åttiotalet, surrealism och fotografering. Det är svårt att träffa så rätt. Dessutom så verkade han ha ett varmt hjärta. Han hade fått dyrka Westlife och älska Colin Nutleys filmer (fast det är extremt på gränsen), jag hade inte brytt mig, huvudsaken var att hjärtat var på det rätta stället.

Vi fortsatte att träffas regelbundet, och det var svårt att vara utan varandra. Han fyller år den första december och jag köpte biljetter i yttersta hemlighet till Porcupine Tree, en av hans favoritband. Det blev några veckor av nervositet då jag bara kunde hålla tummarna att han inte skulle se deras affischer på stan. På en Söder-pub så fick han biljetten och han kunde inte tro sina ögon. Det blev en otroligt bra konsert, och fantastiskt nog så körde de The Sky Moves Sideways – vår favoritlåt – trots att de bara hade tänkt spela nytt material på konserten. Ett bra tecken alltså.

Ett annat bra tecken var att han kom från en polsk stad vars namn betyder Kolberg, vilket också råkade vara ett av mina internet-nick (som jag fortfarande använder). Ursprunget kommer från Mats Helges The Ninja Mission där en polsk skådis, Krzysztof Kolberger, spelade hjälten. Hans ”engelska” namn blev Kohlberg i för- och eftertexter. Vi tror på såna bagatell-tecken. Det ger tur. Nyligen så visade Gregory lite bilder han tagit där han nu hyr rum, utanför Siguna, och det visade sig att han fångat min familjs gamla hus i bakgrunden. Ja, han till och med bodde i samma område (Venngarn) där jag bott en tredjedel av mitt liv.

Under det här året har vi upplevt så mycket. Vi har testat all form av mat, eftersom vi gärna är korkade nog att äta konstiga saker (jag äter allt, huvudsaken jag inte måste äta det igen) på skumma restauranger, Gregory har blivit förhörd av polisen eftersom de trodde han var inbrottstjuv som stod och spanade på ett hus när han helt enkelt hade valt en trevlig plats att snacka i mobil med mig, vi har sett Marilyn Manson och Porcupine Tree, varit på Science Fiction-mässan med Anneli, varit ovanligt mycket på bio, upptäckt varandras musik, rest till Kina och därmellan bara levt livet.

Nu har jag väl slutat hoppas, så gammal och cyniskt har jag ändå blivit, men ändå... innerst inne, så vill jag att detta aldrig ska ta slut. Jag har verkligen för en gångs skull lyckats hitta en själsfrände, något som har den goda smaken att både vara intelligent och attraktiv, charmig och vackert, söt och rolig, självständig och ändå någon som bryr sig. Men främst av allt något man kan vara tillsammans med och diskutera och snacka, oavsett åsiker, eller bara vara tysta och pyssla med sitt.

Huvudsaken man finns för varandra när det behövs.