torsdag, augusti 28, 2008

Recension: 2001 Yonggary (1999)


Hyung-rae Shim är Sydkoreans mest ambitiöse monsterman. Uppenbarligen spenderar han alla sina pengar och sina investerares pengar på monsterfilmer som ska verka så amerikanska som möjligt, men egentligen är renodlade asiatiska mosnterrullar. Med 1999 års uppdatering av Yonggary, 2001 Yonggary, så slog han världen med häpnad. Inte för att filmen var speciellt bra, utan för att hans kaxighet och kämparanda fick honom att slita i många år med D-War. Men nu till Yonggary.

En ond och girig vetenskapsman, Dr Campbell, gräver upp en gigantiskt fossil (i något som ska föreställa USA) som är femtio gånger större än en tyrannosaurus rex! Hans assistent, Holly, hoppar av utgrävningen då fler och fler människor dör mystiskt runt fossilen, och när den galen Dr Hughes - som man trott varit död i två år - dyker upp och skriker "We're all doooomed" så är måttet rågat.

Det är så illa att det svävar omkring en utomjordisk attackstyrka utanför atmosfären, och med sin stora mega-energi-stråle så väcker de monstret, Yonggary, till liv igen och han/hon börjar hejdlöst trampa ner städer och spränga sönder anfallande jetplan.

Och... ja, det är väl handlingen i korthet.

Alltså, Yonggary (eller Repilian som den mer spridda internationella titeln är) är en riktigt riktigt riktigt dum film. Den är ganska opersonlig och de visuella effekterna är nog bland det sämsta jag sett i en "större" monsterfilm som den här. Monstret är helt datoranimerat, och stundtals ser det ok ut, men många gånger ser det inte ens färdigrenderat ut. Samma sak med andra visuella effekter, allt från energistrålar till missiler och flygplan. De två utomjordingarna man får se är väldigt plastiga och ser ut som miniatyrer som sitter och skakar på huvudet när de talar med varandra och stundtals så växlar bildkvalitén så våldsam att det känns som om man använt sig av sunkig stockfootage av monstret, när det bara handlar om dåligt renderade effekter.

MEN... detta är en underhållande film. Det är tvättäkta asiatisk monsterfilm med, åtminstone i andra halvan, tonvis med monsteraction. Miniatyreffekterna är över den normala kvalitén och det är oräkneliga skyskrapor som får sätta till när monstrena (det dyker upp ett till senare, Cycon, kan tilläggas) i imponerande kaskader av explosioner och bråte. Hyung-rae Shim försöker så gott det går med primitiva CG-animeringar och extremt tveksamma skådespelarinsatser få till en film med så mycket action som möjligt, och just dessa scener genomför han riktigt bra trots de tekniska aspekterna.

Men riktigt fånig dialog, där endast de äldre veteranskådespelarna lyckas någorlunda med hedern i behåll och effekter långt från den fantastiska standard som han satte med D-War (där han egentligen har slipat till alla sina fel och misstag, utom manuset som är nästan lika dumt och uselt) många år senare, kan nog skrämma bort även den mest okritiske kaiju-älskare.

Själv mår jag gott med sån här tokunderhållning. Long Live Yonggary!