lördag, augusti 30, 2008

Recension: Air Crew (1980)


Som en samlare och fan av katastroffilmer så kastade jag mig över detta sovjetiska försökt från 1980. Air Crew blev en av dåvarande Sovjetunionens största succéer någonsin, och det är lätt att förstå. Den bjöd publiken på något annorlunda - i alla fall när man jämför med andra ryska filmer - och faktiskt i samma klass, om än inte bättre, som de amerikanska filmer den så gärna vill vara som.

Vi får följa tre flygkaptener i deras vardagsliv. Vi har den äldre kaptenen som både är orolig för att han ska få kicken på grund av sin ålder samt att hans dotter har blivit med barn men inte vill gifta sig man mannen och leva fritt istället. Sedan har vi den tokige ungkarlen som har svårt att stadga sig, har ett portablelt disco i sängen, men som kanske - eller kanske inte - vill lugna ner. Sist är det den snälle, men lite småbittre, helikopterföraren som lever i ett tragiskt förhållande med en psykotisk fru som vill ta ifrån honom sin son.

De tre sammanförs på en flygning för att leverera mat till ett jordbävningsdrabbat område, där de även ska ta med sig människor som behöver hjälp. Men väl i den lilla staden, med dess otillgängliga flygplats i bergen, såg det riktigt illa. Först blir det en jordbävning som ödelägger flygplatsen. Sedan kommer det en lavaflod som får det närliggande kraftverket att flyga i luften. Och som grädde moset så brister en damm, eller en sjö, och skickar en gigantisk svallvåg över området!

Inte en enkel match att ta sig därifrån alltså!

Air Crew är sannerligen en udda film, även om den samtidigt är extremt kommersiell på ett sätt som inte förtar det som är ryskt med den. Den har nästan alla ingredienser som en klassisk amerikansk katastroffilm ska ha, men lägger ner betydligt mer kraft på karaktärer och dialog. Den svajar ganska elegant mellan första halvans socialrealistiska Sovjetskildring och den senare halvans spektakulära och våldsamma katastrofthriller. Även om manuset från början är ganska episodiskt, något som kanske kan förvirra en del tittare, så blir det aldrig tråkigt och dramat som levereras är av högsta klass. Den är förvånansvärt öppen och ärlig när det gäller relationer, och det kanske kan vara förvånande för de som tror att alla levde som fängslade apor under Sovjettiden. Jag vet inte hur den här blev ansatt av den ryska censuren, men den känns ganska orörd.

Men det är trots allt en katastroffilm, och när man väl landat i Bidri så sätter spektaklet igång. Det är riktigt välgjord och stort, men kanske lite splittrat i berättandet. Jordbävningen som förstör flygplatsen är cool som fan och det blir massor av riktigt, riktigt välgjorda miniatyrscener när flygplan sprängs, marken rämnar och hus brinner upp. En hel del eldstunts också och stora feta bilder på ett välgjord katastrofscenario. Sedan blir det ännu mer miniatyrer när kraftverket förstörs av lavan och den lilla staden förstörs av vattenmassorna, även om jag skulle ha velat sett mer av det sista. Men det är stort, coolt, påkostat och våldsamt.

Oftast tycker jag det är astrist med flygplansthrillers, men kanske beror det på karaktärerna som den delen av filmen också blir spännande. Här måste några modiga män klättra, mer eller mindre, ut från flygplanet på mycket hög höjd och försöka laga diverse saker som förstördes vid den riskabla starten från Bidri.

Air Crew har getts ut av Njuta Films i deras utmärkta serie av ryska klassiker och ni måste helt enkelt springa och köpa den här. I alla fall om ni gillar sjuttiotalsthrillers och katastroffilmer, men även bra drama och sån där mysig, grå (rent symboliskt) östeuropeisk film. Välspelad och intelligent, lite naket, spektakulära specialeffekter och tonvis med explosioner.

Man kan inte begära mer av lite rejäl kommunistisk katastroffilm!