fredag, augusti 15, 2008

Recension: Alone In The Dark - Directors cut (2005)


Återigen en film som befinner sig på plats åttio på IMDB's hundra sämst betygsatta filmer, men Alone In The Dark förtjänar inte den plats - liksom många andra som är framröstade av humorlösa filmfans. Jag har sett den två-tre gånger innan, men nu var det alltså dags för directors cut, en version som jag suktat efter ett bra tag.

Christian Slater spelar Edward Carnby, en "detektiv" som specialiserat sig i den paranormala. Han, liksom flera andra, är alltid på jakt efter mer information och mer reliker från den mytomspunna Abkani-civilisationen. Men han plågas också av mystiska minne från den tiden han bodde på barnhem.

Hans flickvän, eller förra flickvän i alla fall, Aline Cedrac (Tara Reid) jobbar tillsammans med den skumme Hudges på ett museum, och Hudgens är också väldigt fascinerad av Abkani-myten och åker alltid jorden runt för att leta nyckeln som ska lösa mysteriet.

Men någon vill Carnby ont och han blir attackerad av, bland annat, Pinkerton - en agent som jobbade för 713-organisationen och försvann för tjugo år sedan. I och med detta så försvinner alla andra, nu vuxna, barn som satt med Carnby på barnhemmet och fungerar som en zombie-aktig armé tillsammans med ett stort gäng svarta, stora monster!

Alltså, jag gillar verkligen Alone in the dark. Den är otroligt förvirrad och jag fattar inte riktigt alls vad den handlar om, men den innehåller ett gäng sköna och tokiga scener med hyfsat med gore (lite mer i den här versionen), shootouts och fighting. Den är dessutom väldigt snygg och kompetent gjord.

Filmen är också känd för kanske världens längsta inledningstext, som inte gör någon klokare, och en Stephen Dorff som verkar väldigt uttråkad. Christian Slater är dock på humör och anammar rollen totalt, vilket är synd då han inte kommer att vara med i tvåan (där Carnby har blivit asiat och spelas av Rick Yune).

Man kan säga att den är som en godispåse. Inget verkar höra ihop, men det är mycket individuellt gott att äta upp! En av de mest udda idéerna är den 2D-sekvens som pågår under någon minut. Det är bokstavligen platta karaktärer (man tog stillbilder separat i en studio och skapade hela scenen genom klipp och klistra i redigeringen) som skjuter och slåss mot monster. Det är en märklig idé, men passar som inledning till actionscenerna som kommer efteråt.

Fans av House of the dead tycker den är för "bra" och alla som hatar Boll tycker det är hans sämsta. Jag tycker det är en av hans finare insatser, ja i alla fall när det gäller renodlad popcorn-underhållning.

Sedan, och det vet jag att ni gillar, så är den värdelösa sex-scenen borta i den här versionen. Jag tror till och med Boll insåg hur dålig och fånig den var!