fredag, augusti 01, 2008

Recension: Bottom Feeder (2006)


Egentligen hade jag tänkt starta min recension med denna rad:

”Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här, men Tori Spelling imponerar verkligen som skådespelare.”

Ja, i den recensionen som jag faktiskt skrev om Bottom Feeder i min dröm i natt så var det Tori Spelling som spelade en av de större karaktärerna. Nu blev det inte så, men trots detta så blev jag imponerad av denna lilla monsterrulle.

Den onde och grovt brännskadade miljonären Charles Deaver (Richard Fitzpatrick) har sponsrat ett medicinskt projekt som ska kunna återskapa döda vävnader. En snäll, naiv doktor har till slut lyckats utveckla något, men Deaver ser till att skada honom allvarligt först, låser in honom i ett par underjordiska gånger under ett nedlagt sjukhus och ser till att hans minst lika onda medarbetare Ms Krendal (Wendy Anderson) injicerar den gode doktorn med medicinen. Tyvärr är en av bieffekterna att om man inte får ett annat ämne i tid så börjar man mutera och växa hämningslöst.

Området sköts om av den lugne vaktmästaren Vince (Tom Sizemore) och hans polare Otis (Martin Roach, som ser ut som Will Smiths fule storebror – fast bättre). Just den är ljuvliga sommardagen har de två praktikanter, Vince brorsdotter Sam och buskillen Callum. Eftersom Vince har insett att det går att tjäna några extra dollar genom att stjäla gammal sjukhusutrustning så beger de sig ner gångarna som knyter ihop sjukhusbyggnaderna... vilket är en dum idé, då doktor springer omkring där nere.

Men han är ingen vanlig doktor längre. Han ser ut som en bisarr mutation mellan Musse Pigg, mutantbjörnen i Frankenheimers Prophecy och en Cenobit! Och efter att ha ätit en hund och en massa råttor så vill han helst ha människokött!

Den här filmen har verkligen våldsamt motsägande recensioner på nätet. En del anser att den är seg och blodlös och andra anser att den är fantastisk och blodig som tusan. Jag skulle nog vilja säga att den någonstans i mitten, och det – i det här fallet – är något bra. Först och främst är det en grymt snygg film, ambitiöst fotad och regisserad och med ett manus som i grunden är en vanlig gummimonsterhistoria, men som kryddats med bra dialog och främst av allt, bra skådespelare. Det är underbart att se Tom Sizemore som en vaktmästare och inte en hårding i kostym. Magen hänger lite över byxkanten, han verkar uppriktigt trevlig och en subtil desperation skiner igenom på grund av det trista vaktmästarjobbet han har. De övriga är riktigt bra och trovärdiga, kanske främst Wendy Anderson som en effektiv och kall skurk och Martin Roach i en roll som mycket väl kunde ha blivit den typiske svarte killen, men som blev något med lite mer substans.

Men givetvis är det en monsterfilm med ett gummimonster främst av allt. Den är faktiskt riktigt blodigt stundtals och effekterna är över medel i en sån här budgetfilm. Det finns en del köttiga rivsår, avsliten skalle, avsliten käke, skott-träffar, cirkelsågsaction och lite smått och gott. Det är inte gore hela tiden, men det som dyker upp är riktigt bra och snaskigt.

Kompetent, kul och välgjord monsterfilm som jag gärna ser om! Och ignorera att titeln mer påminner om en rimjob-porris än en monsterrulle!