lördag, augusti 16, 2008

Recension: Cemetery Gates (2006)


Det är lustigt, går man in på IMDB så är det alltid någon som utropar "Waste of time - worst ever movie I Had" - precis som med Cemetary Gates. Jag lovar, det är som om naturens lagar förutsätter att någon ska utnämna just varje film till världens sämsta filmen. Som tur var så är Cemetery Gates riktigt underhållande, och bjuder på alla ingredienser som man behöver in en creature feature!

Reggie Bannister spelar Belmon, en forskare som experimenterat fram en gigantisk och vrålhungrig tasmansk djävul. Hans son, Hunter (Peter Stickles) hade den som keldjur när han var lite, men efter att deras hustru och mor blivit dödad av odjuret så blev det inget mer gosande.

Många år senare så bryter sig två djurrättsaktivister in hos Belmont och drar med sig den stora lådan där monstret finns och tänker släppa ut det i skogarna som finns i närheten av ett naturreservat. Där finns också en gammal kyrkogård där Hunter, som nu mera är filmstudent, ska spela in en zombiefilm tillsammans med sina pårökta vänner.

Några andra som är pårökta är två flummgubbar spelade av Greg Nicotero och Howard Berger, och tillsammans med kyrkogårdens vaktmästare, dennes två riktigt korkade redneck-söner och ett gäng andra människor så är de dessa som serveras som tasmandjävul-mat med jämna mellanrum!

Så slakten sätter igång. På kyrkogården, runt omkring i skogarna och nere i den övergivna gruvan som sträcker sina gånger över hela området...

Det är en stor rollista, och de flesta är med för att slitas i stycken av monstret - vilket vi tackar och bugar för. Humorn spelar en stor roll och en del skämt är riktigt roliga, speciellt när den tokhöge Gregory Nicotero ser monstret som i en tecknad LSD-film, innan han får halsen avsliten.

Historien är väldigt tunn, och den går egentligen bara ut på att monster dödar folk samt en massa naket och gore. Dock så är det massivt gore. Mycket, mycket blod och kroppsdelar, kapningar och allmänna lemlästningar. Dessutom ganska snyggt gjort.

Den tasmanska djävulen är cool. Den springer på alla fyra och ser helt galen ut. Ansiktet är lite stelt, men vad gör det när tänderna är stora som mina pekfingrarna och klorna minst lika stora. Dräkten är annars väldigt välgjord och man får se mycket av monstret.

Rolig och skön monsterfilm som jag rekommenderar varmt i tristessen.