tisdag, augusti 26, 2008

Recension: Djungelmassakern (1980)


Jepp, äntligen så har Antonio Margheritis fantastiska The Last Hunter får ett vettigt svenskt släpp under sina gamla videovåldstitel Djungelmassakern. Bakom detta hedervärda uppdrag står, som vanligt Njuta Films, och svenskarna får åter igen se hur bra italiensk vietnam-action ska framföras!

David Warbeck spelar Morris, en hårdslående och cynisk militär som efter att hans bäste vän löpt amok på en bordell i Saigon, bestämmer sig för att tacka ja till ett hemligt uppdrag långt in i Vietnam. Han blir avsläppt ute i vildmarken och träffar Midnight, en riktigt hård svart fördetta fotbollsspelare och hans lilla team av tuffingar. Med dessa är också en kvinnlig krigsfotograf, spelad av Tisa Farrow, som ska gå in i närbild på krigets fasor.

Efter ett våldsamt bakhåll så lyckas man ta sig till ett av sina mål, en grottbas som leds av den exentriske Major Cash (John Steiner), en stelbent och smågalen militär som försöker hålla samman soldaterna på plats med hjälp av sprit och utmaningar. En av dessa är att någon utvald måste springa ut i djungeln, mitt bland alla Vietcong-soldater som omringar baser, och hämta en kokosnöt. Dessutom med en röd keps på huvudet för att synas extra tydligt.

Men fienden arbetar sig allt närmare det sönderfallande lägret...

Jag älskar The Last Hunter (nu använder jag av gammal vana den engelska orginaltiteln) väldigt mycket. Det är föregångaren till italienska vietnam-filmer på samma sätt som Zombie Flesh Eaters inspirerade zombie-filmerna och överskattade Blood and black lace inspirerade giallo-genren. Skillnaden mellan Margheritis första mästerverk och alla tokstollefilmer som kom senare är att denna i alla fall är semi-seriös. Typ. Det finns politiska och social inslag, krigets vansinne och dylikt - utan att bli allt för fånigt. Inledningscenen på bordellen kryddas i och för sig av ganska fånig dialog, men Warbecks imponerande närvaro gör att scenen blir riktigt bra, brutal och obehaglig. Det hela avslutas av flera av de finaste modellarbeten jag sett från Margheriti. Ni kanske har noterat att Margheriti älskar sina miniatyrer? Han tar till alla ursäkter att bygga små hus och fordon och spränga, eller dammar att brista och flygplan att störta. Även hans son verkar ha varit intresserad av detta och därför finns det oftast massor av väldigt bra miniatyrarbete i hans filmer. Det gör saker och ting billigare OCH spektakulärare, så det trademarket välkomnar jag.

Margheriti har som actionregissör hamnat lite i skymundan av mer stiliserade galningar som Castellari, Lenzi och till en viss del Mattei, men jag tycker han tillhör bland de främsta i genren överlag. Det finns få som lyckas skapa så mycket nerv i sina actionscener med väldigt små medel, eller med roliga tricks där stuntmännen får falla eller flyga. Det är sällan slowmotion, förutom i explosionerna då, och han använder sig inte speciellt mycket av squibs heller. Men i The Last Hunter så var det uppenbarligen någon producent som sade till honom att spreja på med blodet, för squibs finns det i massor, blodpumpande halsar, avskjutna ben och annat mysigt för den som klarar av sånt.

Den som bär skådespelardelen på sina axlar är alltid lika karismatiska David Warbeck. Han ser egentligen ut som en torr britt, lite Roger Moore-aktig, men kan ge en väldig tyngd till sitt arbete även om repliker och omständigheter är fåniga. Sedan, om man vet att Warbeck var bög, så ger det givetvis en extra dimension att han kallar all män "sweetheart" hela tiden :)

Riktigt bra övervåldsam djungelaction för hela familjen!