måndag, augusti 04, 2008

Recension: Howling II: ...Your Sister Is a Werewolf (1985)




Ibland är det svårt att försöka skriva ner sina tankar om en film, speciellt om den filmen gränsar på vansinnets brant. Howling II är verkligen en film som totalt bryter av mot del 1 och skapar sin egen ultraperversa och närmast surrealistiska värld. Det betyder inte att den är bra, men underhållning - det är något vi får.

Den här filmen börjar på ett sånt sätt vi vill att alla filmer ska börja: Christoper Lee står bluescreenad in mot en stjärnhimmel och reciterar en pretentiös meningslös text. Sedan är det dags för begravning. Givetvis är det Karen, vår hjältinna från första filmen, som begravs och hennes bror Ben (Reb Brown) har kommit för att sörja. Så har även Stefan (Christopher Lee) som vill berätta för Ben och Karens kollega och väninna Jenny (Annie McEnroe) att Karen faktiskt är en varulv och måste titanium-pinne igenom sig för att kunna vila i frid.

Av naturliga skäl är Ben och Jenny en aning skeptiska, men efter att ha fått sett den videoupptagning av Karens varulvsförvandling som skedde i slutet av första filmen (som för övrigt ser HELT annorlunda ut än det vi får se i den här filmen) så bestämmer sig de för att följa med Stefan till Transylvaninen för att ta ihjäl Stirba, varulvs-härskarinnan (ännu en lättklädd roll för Sybil Danning).

Väl framme i den lilla Hostel-liknande byn så blir det svårt att avgöra vem som är god och vem som är ond... fler människor dör och någonstans, i ett coolt slott, sitter Stirba och tittar på när alla hennes varulvar har gruppsex i en hög på golvet!

Jaaaaaaaa... vad ska man säga egentligen? Först och främst ska MGM ha kred för att de har släppt Howling II i ett sånt fint skick. Oklippt, restaurerad (ser det ut som) och bra ljud. Inget extra givetvis, men frågan är vad de inblandade skulle ha sagt om den? Det är alltså en våldsamt förvirrande film. Det sker saker rakt upp och ner ur det blå som inte förklaras på något sätt, det finns insert-klipp hela tiden som inte direkt alltid är logiska och storyn är på samma sätt som den är löjligt tunn ganska fullspäckad med fåniga detaljer, intriger och givetvis massor av naket. Christopher Lee (som påstår att han tog rollen för att han aldrig varit med i en varulvsfilm förut) fungerar helt okey, så även Ferdy Mayne i en mindre roll. Annie McEnroe som spelar Jenny är faktiskt en av de sämsta skådespelerskor jag sett. Utan överdrift. Det är som att se en bit kartong agera. Reb Brown är hjälten och han flexar actionmusklerna bra, vilket han är bra på sedan alla italienska rullar före och efter den här. Sybil Danning visar mest tuttarna, men den damen har trots allt en riktigt bra karisma och stjäl alltid scenerna hon är med i. Det övriga gänget är (förutom Jimmy Nail i en mycket tidig roll) ett gäng östeuropeer med sköna accenter.

Den var en aning blodigare än vad jag mindes den (kanske såg jag den klippt?) och främst mot andra halvan så blir det en hel del blod och gore. Stundtals ganska fånigt, men vad gör det när ögon exploderar och varulvar höggs i bitar med yxor?

Inte en bra film, men en riktigt skön exploitationrulle med det vi alla gillar: blod, bröst och bestar!

Edit: Jag lade till en youtubelänk till de fantastiska eftertexterna där Sybil visar sina bröst 17 gånger! Vansinnigt. Ganska bra låt förresten.