lördag, augusti 16, 2008

Recension: Monster (2008)


The Asylum retar upp många genom att plagiera film på ett sånt sätt som branschen redan har gjort i hundra år. Jag kan väl inte påstå att deras produkter är några mästerverk, men de jag har sett hittills är helt okey (Transmorphers och I Am Omega). Så när man bestämmer sig för att plagiera Cloverfield så kan jag naturligtvis inte låta bli att ta en titt på Monster, och det var inte alls illa.

Systrarna Erin och Sarah har lyckats få ihop lite pengar för att sticka till Tokyo för att göra en dokumentär om den globala uppvärmningen (heter det så på svenska?). Inte för att de har någon större budget, men beväpnade med en hyfsad DV-kamera och en del fräckhet så lyckas de få en intervju med Japans miljöminister (på hans extremt lilla, sunkiga kontor).

Mitt under intervjun så slår en jordbävning och i panik så flyr alla ner i källaren och skyddsrummet. Där börjar man förstå att det inte alls var en jordbävning utan att det verkar vara ett gigantiskt monster som attackerat Tokyo! Erin och Sarah får hjälp av en annan amerikan i huset att ta sig där ifrån och till slut är de fast i krigszonen Tokyo som ständigt blir bombat av flygplan och sönderslaget av det det underjordiska, tentakelförsedda monstret!

Men de bestämmer sig för att filma hela äventyret, och aldrig stänga av kameran... och så får vi följa dem genom Tokyos ödelagda gator och de människor som de träffar på här och där...

Precis som Cloverfield så är detta råmaterialet som har upphittats senare. Det är alltså helt ur en dokumentär synvinkel, med alla för och nackdelar som en sådan kan ge. The Asylum verkar ha byggt filmen på Cloverfields trailer och få med en del moneyshots som inte alls är så illa, men på grund av den uppenbarligen våldsamt låga budgeten så fokuseras det på systrarnas relation och de människor de träffar.

Överlag så är det en helt okey liten monsterfilm. De glimtar av monstret man får se är ganska coola och man har lyckats få till några få större scener med gator som fylls av panikslagna människor, explosioner och megatentakler som viftar i bakgrunden och slungar bilar. Men för att dölja budgetfrågan så blir det nästan alltid otroligt dålig kvalité under dessa sekvenser. Kameran blir extra skakig (vilket kanske är realistiskt) och det dyker upp digitala skador som aldrig kan uppstå i en kamera. Där mellan finns det en del scener som bara känns som utfyllnad, vilket inte hade behövts då filmen ändå är längre än Cloverfield (som också är en betydligt, betydligt, betydligt bättre film). Skådisarna är helt okey också, även om inget sticker ut så där väldigt mycket.

Filmens styrka är att den delvis är inspelad i Tokyo, vilket bygger på coolheten en hel del. Sekvenser som man spelat in i LA fungerar bra ihop med Japan-materialet och i slutändan blir det en bra monsterfilm, om inte ett dugg orginell eller lika spektakulära vissa andra monster-filmer.