onsdag, augusti 06, 2008

Recension: Mothra vs. Godzilla (1964)


Det är märkligt, jag går omkring i lägenheten och har tråkigt. Pillar lite på min fina Godzilla-box och inser att jag faktiskt aldrig sett Mothra vs. Godzilla! Jag har bara förutsätt att jag sett den en gång i tiden, men icke! Det är nästan så att jag skäms. I alla fall så var väl det en god överraskning och filmen var betydligt bättre än förväntat trots Mothra, Infant Island och de där förbaskade mini-tvillingarna.

Ett stort ägg flyter i land vid en sömning liten fiskeby. Byborna lägger beslag på ägget och säljer det till en rik affärsmän som vill tjäna lite pengar på ägget. Men bakom honom finns än ännu rikare knös som har andra planer. I närheten så är det en tredje affärsman som har köpt upp ett stort land och vatten-område och ska tömma det på vatten och bygga lyxvillor där, intill den vackra havsutsikten.

Men det visar sig inte mer än att ägget faktiskt tillhör Infant Island, där den lokala infödingarna dyrkar äggets mamma, Mothra, som en gud. De vill ha tillbaka ägget, men affärsmännen vägrar och uppgivet så beger sig de två små mini-tvillingarna som är utsända hem igen, flygandes på Mothra.

I och med att området har tömts på vatten så vaknar även Godzilla upp där han legat och sovit nere i dyn. Nu är han riktigt, riktigt arg och börjar traska genom omgivningarna för att ta och förstöra ägget. Det är som en magnet och han vill bara trampa och förstöra.

Man lyckas övertala infödingarna på Infant Island att skicka Mothra till hjälp, innan hon dör av hög ålder...

Jag är ingen stor fan av Mothra-mytologin och den där ganska trista infödingsön som bara är en ursäkt för att se utklädda japaner dansa infödingsdanser. Mothra själv är ofta ganska trist som monster och är på tok för snäll av sig. Men här blev jag överraskad. Dels så är infödingarna inte ett glatt gäng infödingar, utan ganska deppade då deras omgivning dör av radioaktivitet efter atombombstester.

Skurkarna runt omkring är giriga otäckingar som är så desperata efter pengar att de glatt mördar folk för dem och Godzilla är en riktig onding! Ingen hjälte som ska rädda jorden alltså. Han är elak som fan och ser elak ut, krossar en hel del fina nationalsymboler och vill bara döda den gulliga Mothra.Godzilla-dräkten är faktiskt en av de bästa jag sett i serien, så även med Mothra-dockan.

Men naturligtvis är det ren underhållning också med knivskarp regi av Ishiro Honda. Miniatyreffekterna och de visuella effekterna är bland det bästa jag sett i denna första Godzilla-omgång och det blir riktigt övertygande i actionscenerna. Det förekommer till och med lite blod, något jag inte sett i en G-film sedan Terror of MechaGodzilla från 1975.

Trots en lite långsam första halva så levereras det klassisk och tidlös Toho-monsterfilm från mästaren själv. Mys mys!