lördag, augusti 23, 2008

Recension: The Relic (1997)


Den här har jag nog inte sett sedan den kom ut, och då inser jag också hur gammal jag är egentligen. The Relic var en av dessa tidiga monsterfilmer med avancerade datoranimationer i, och trots att den inte är ett dugg orginell så bjuder den på fin creature feature-underhållning och en del gore.

Efter en suggestiv inledning i sydamerikan någonstans så anländer det en ett par lådor till ett museum. Det finns dels en gammal relik, en gudastaty och dessutom en låda full med löv. Inget annat. Man tror att det bara är något misstag eller att något har blivit stulet, och bränner löven. Men Dr. Margo Green (Penelope Ann Miller) sparar några löv för att undersöka dessa vidare.

Samtidigt så finner Vincent D'Agosta (Tom Sizemore), som är polis, en stor mängd halshuggna kroppar på ett drivande fartyg utanför staden. Hjärnorna har blivit urdragna och hypofysen har försvunnit! Spännande nog så råkar en nattvakt på museumet ut för samma sak och D'Agosta måste ta och genomsöka stället med sina män, trots att det nästa kväll ska vara premiär för utställningen Superstition... Borgmästaren och alla andra vägrar D'Agosta att ställa in premiären och nästan natt är det dags... för SLAKT!

The Relic är en väldigt straight forward monsterfilm som kanske tar lite för lång tid på sig att visa någon monster och gore, men är snygg och välspelad och med en massa pengar i budgeten. Tack och lov slipper vi någon fånig kärlekshistoria och det hela fokuserar på forskning, mysterium och monster i första hand. Skådespelarna är överlag bra, speciellt Tom Sizemore. Men faktiskt, huvudrollen själv - Penelope Ann Miller - gör ett gräsligt jobb och hon är inte ett dugg övertygande. I en mindre roll ser vi även Linda Hunt, som alltid är sevärd, och i en ännu mindre roll ingen mindre än Gene Davis (nakenmördaren i 10 to midnight). Skoj.

Som jag skrev så tar det en stund innan vi får se roliga monsterattacker, men innan dess så bjuds det på en del schysta kroppsdelar och andra fysiska effekter som skildrar hur någon ser ut efter att ha råkat på monstret. Men när det väl sätter igång så finns det några riktigt sköna scener, speciellt när SWAT-teamet äntrar byggnaden och blir ituslitna på lite olika sätt.

Monstret själv är coolt. Det är delar av ödla, skalbagge, människa och en massa andra djur som har format en stor otrevlig best med väldigt stora tänder. I vissa sekvenser är det Stan Winstons effekter och i vissa så är det helt datoranimerat, vilket fungerar bra och fint. Lite cheesy blir det på slutet dock, men å andra sidan så har filmen en del år på nacken nu.

Boken, som jag rekommenderar, är lite annorlunda. Det jag minns mest nu är att två snorungar dör i boken men överlever i filmen - vilket alltid är trist.

Annars, god underhållning.