fredag, augusti 01, 2008

Sheepman


"Benjamin kunde aldrig ana vad hans romantiska möten där i fårhagen hade resulterat i. Den första kvällen söp han sig våldsamt berusad och kravlade ut på gården för att invänta smärta, den där smärtan som aldig verkade komma förrän han var helt oförberedd. När månen stod rakt ovanför honom, på himlen, förvandlad till den där bonderomantiska skäran så kände han hur förvandlingen startade.

Han skrev av smärta, och kroppen började klia våldsam. Med aggressiva ryck så slet han av sig pyjamasen och kände med händerna hur det krulliga, vita, håret började växa ut. Ansiktet förändrades, hans ögon bleknade bort och uppstod som stirrande, elaka glaspärlor i nattmörkret. Benjamin stod på alla fyra och lät ett obehagligt "Bääää" pressat ut genom hans strype.

Benjamin hade fått smak för gräs. Och för blod.

Blairgowries lilla värdshus var ett bra ställe att börja på, det kände han på sig där inne i sin förminskade fårhjärna. Nya turister hade anlänt och nytt blod skulle flyta mellan de hundraåriga golvplankorna.

Terror och skräck skulle åter igen skaka det lilla samhället och ingen, inte ens två lumpna svenska turister, skulle klara av att stoppa honom. Han vrålade ut ett blodtörstigt "Bäääääää" och trippade snabbt bort till det som snart skulle bli hans första offer på kvällen..."

Läs boken.