onsdag, september 24, 2008

Ingen rubrik - har inte ens tid att komma på en

Jag ser att besöksantalet går ner på bloggen (rejält dessutom), vilket iofs kanske inte är så konstigt då jag egentligen bara skriver recensioner av bra film nu för tiden. Hade jag, liksom vissa mainstream-miffon, fokuserat på känd och populär film så hade jag nog fått bättre besöksantal. Men hur intressant är sånt film i det stora hela? Nu har jag en väldigt fast mängd människor som tittar in, så det verkar vara stammisar - vilket jag uppskattar väldigt mycket. Och hellre stammisar än emo-kids som känner sig kränkta över mina funderingar över hur blodrädda emos gör när de inte kan skära sig: snärtar de sig med ett gummiband istället?

Sedan har jag i stort sett helt slutat med politiska och hbt-aktivistiska kommentarer eftersom det bara lockar till sig blöjbarn som Sverigedemokrater, Kristdemokrater, Nationdemokrater (otroligt att alla dessa använder sig ordet demokrat, när deras bakåtsträvande och sinnesslöa läror är så långt ifrån demokrati som de kan komma) och andra puckon. Det är i alla fall skönt att deras såkallade "popularitet" sjunker för var dag. Jaja. Jag vill helt enkelt inte ha puckon på min blogg. Jag vill ha såna som kan uppskatta min kommande recension av Nightmare City och bli lika glada som jag att Holocaust 2000 äntligen släpps på DVD. Eller som gillar fotografering och allmänna fåniga betraktelser över vardagen. Kräver inte så mycket mer faktiskt.

Eller så är jag inte så olycklig. Olycka och livselände drar folk. Och jag har för det mesta varit toklycklig det senaste året. Vem vill höra om lycka och känna avund när det finns tyck-synd-om-mig-människor som älskar att frossa i sitt eget elände?

Nu har jag jobbat lite för mycket på senaste tiden också, eftersom vi har varit två personer som gjort fyra personers arbete under hela den senaste månaden. Att sitta vid datorn eller att umgås med vänner har jag helt enkelt inte haft ork med. Oftast blir det att bege sig direkt hem, försöka varva ner, se en film och sedan lägga sig tidigt. Oftast somnar jag vid 22-tiden varje kväll nu, fast jag givetvis försöker göra undantag på helgerna då jag har tid att umgås med Gregory.

Men vi brukar somna ganska tidigt ändå.