lördag, september 06, 2008

Jag har förbannat bra filmsmak!

Nu är det inte meningen med att låta självgod (jag är det en aning, det vet jag), men jag är förbannad glad över att ha så bra filmsmak. Det är till och med så att jag känner mig stolt över den "gåvan" (jag skyller allt på min mor och far som såg till att jag fick se en massa film som påverkade mig i rätt riktning) som jag fått, att kunna se bortom det allmänt vedertagna.

Sedan har vi det här med vad som är bra film eller inte. Det är först och främst helt upp till mig själv. Eller dig. Eller någon annan. Anser jag att Nightmare City (Lenzi), Fear eats the soul (Fassbinder) och Mannen på taket (Widerberg) är lika bra som de andra så är det så helt enkelt. Jag gör ingen skillnad på vilket land filmen kommer ifrån, vilken budget, vilket syfte eller vilka skådespelarinsatser. Gillar jag den så gillar jag den. Älskar jag den så älskar jag den.

Jag har hängt en del i olika kulturella grupperingar. Vi har såna människor som tilltalas av accepterad och relativt (och ofta mästerlig genrefilm) som Fight Club, Seven, När Lammen Tystnar osv osv. Det är okey för mig eftersom jag ofta gillar dessa filmer också, men samma människor har ofta svårt att titta utanför sin lilla referensplan. Är en film lite billigare och kanske har effekter som är svaga så är det en "b-film" eller lite "b-ig".

Sedan har vi Folkets Bio-människorna som faktiskt, trots att de ska var så öppna och goa, oftast är de som är mest inskränkta. De har en väldigt stark förutfattad mening om vad "bra" film är, och det är för det mesta sån film som går på deras egen biograf. Jag har jobbat på Folkets Bio, så det känns som om jag har ganska bra koll på människorna där.

Givetvis generaliserar jag lite, då det finns undantag även i dessa fallen. Sist, men inte minst (tyvärr störst) så har vi Svenne-Banan-Mainstream-Statoilbonden som hyr det senaste, det mest enkla, det mest strömlinjeformade. Jag dömer ingen för det, men det är trist när dessa - liksom de ovan - inte vågar tittar på något annat. Jag blir till och med lite förtvivlad, eftersom det finns så mycket mer att se.

Varför har jag så förbannat bra filmsmak då? Ja, jag tror nyckeln ligger i att jag inte direkt är fördomsfull. Jag anser att bra film är bra film, oavsett vad det är. Jag reagerar inte speciellt mycket om om rymdskeppet är gjord av papp och dinglar i en tråd (det är att överreagera på detaljer), jag fokuserar på om filmen har en bra story... eller helt enkelt bjuder på god underhållning. Det är därför som jag har riktigt grå och socialrealistisk arthouse i hyllan bredvid PM Entertainment-action, Italienskt gore, svenska klassiker, skräck, dokumentärer, svindyr Hollywood-action, slashers, surrealistiska kortfilmer, filmer från tjugotalet, komedier, filmer från igår och allt därmellan.

Jag vet några få till som har samma gåva, Jocke och Lizzard - känns det som i alla fall. De förstår filmen som konst OCH underhållning, de kan vara det ena eller det andra... eller både och. Och samma sak gäller det vi anser vara en dålig film, nämligen sånt som är tråkigt, gjort utan hjärta och utan själ. Sedan kan det vara finfina regissören finfin som regisserat den finfin Folkets Bio-finfinfilm. Är den trist så är den trist.

Men det är en gåva jag är stolt över. Väldigt stolt. Så det så.