fredag, september 19, 2008

Kina-resan: 080613


Vi bestämde oss för att sova ut en smula och vaknade vid 10.30. Muren hade minst sagt tagit sina krafter av oss. Man får aldrig något gratis, så är det bara.

Bakom Forbidden City låg en park som vi aldrig hann besöka igår. Kineserna älskar sina parker, och som vanligt var den urgammal och innehöll tre tempel/paviljonger.

Det märktes i benen att dessa var trötta, och ett fett gäng var inte det som lockade mest. Men efter att ha blivit omsprungna av ett gäng pensionärer mitt under uppvägen så spurtade vi själva och kom upp, svettiga - vad annars!

En gång i tiden hade det stått ett par stycken koppar-Buddhas där uppe, men dessa hade blivit stulna i början av nittonhundratalet. Dom blev väl nersmälta, som vanligt i krigstider.


Från denna höjd så kunde vi se den stora vita pagodan som omgärdades av sin egen park en bit bort. Lämpligt nog omringad av branta trappor på en kulle. Eftersom det är så kul med trappor så gick vi dit också. Det kostade 20 spänn att gå in, vilket inte är mycket, även om en man framför oss verkade tycka det sjukt dyrt. Till den grad att han började skrika. Den Vita Pagodan var väl så fin som den kunde bli. Den hade delvis förstörd i en jordbävning 1976, men man hade restaurerat den sen dess givetvis.

Dessutom, vilket var coolt, så hade man en djup Indiana Jones-inspirerande konstgjord grotta :)



Eftersom vi checkat ut tidigare så släpade vi på våra ryggsäckar, vilket gjorde oss mer trötta och slitna än vanligt.

Tåget skulle gå senare på kvällen, och vi kände att vi hade tid att komma dit. Ja, trodde vi i alla fall. Ingen kan vara säker i Beijing! Så två timmar innan så hoppade vi på t-banan till tågstationen... och åkte fram och tillbaka. Stationen var borta! Vi åkte några gånger, men där det skulle vara en station... ja, den fanns inte! Till slut insåg vi att vi då och då åkte förbi en helt mörk station, och av någon anledning hade denna T-station inte öppnat ännu! Vi åkte tillbaka till den stationen som såg närmast ut, steg ut och insåg att vi inte skulle hitta någonstans.

Jag får syn på en västerländsk kille och frågar vart tågstationen är. Han tittar på mig, och sedan frågar han på ren svenska: Är ni från Sverige? Fantastiskt! Samtidigt har det börjat spöregna och vi följer svenskens instruktioner till station... och sedan var vi allt för stressade för att kunna sova bra på tåget.

Dock satt vi några timmar och pratade med ett kinesiskt part, där mannen faktiskt jobbade med försöka hindra piratkopieringen i Kina! Vilket var roligt, så jag passade på att klaga på hur svårt det var att hitta orginalfilmer i Kina... och han höll med mig.

Jaja, vi försökte sova i alla fall. Men jag gissar att sömnen kommer att komma när vi väl är "hemma" i Shanghai.