måndag, september 15, 2008

Plötsligt faller de stora

Det kändes som om det kom plötsligt, att Richard Wright dog. Jag gillar Pink Floyd, utan tvekan, men jag är långt ifrån insatt. De främsta minnen jag har från min barndom är dock Pink Floyd-relaterad.

Morsan har alltid varit en fan av Floydarna och spelade för mig både Wish You Where Here och Dark Side Of The Moon väldigt mycket när jag var liten. Det var musik som både fascinerade och skrämde mig. Speciellt så tror jag det var hjärtslagen på någon av plattorna, (Dark Side?), som fick mig att bli genuint rädd för musiken. Det påminde mig om en skräckvinyl med Edgar Allan Poe-berättelser som jag lyssnade på mycket, där det fanns med en synnerligen läskig variant av Tell-Tale Heart.

Pink Floyd lyssnar jag på ändå idag, men den där vinylen har försvunnit. Är det någon som vet vilken jag menar? Den var på svenska och någon känd svensk röst berättade, och det var fan det enda som kunde ge mig mardrömmar.