söndag, september 21, 2008

Recension: The Devil's Sword (1983)


Barry Prima, åh Barry Prima! Barry själv påstår att när bybor ropar efter honom så låter det mer som "Beri-Beri", vilket låter som ett gulligt smeknamn. I alla fall ramlade Barry in i filmbranschen av en slump. Han gillade inte skådespeleriet, han tyckte filmerna var dåliga, och har sedan dess mer eller mindre dragit sig undan omvärlden. En av hans största framgångar, förutom den kommande The Warrior, var The Devil's Sword, en galen blandning av våld, sex, svärd, magi och exploderande svampar.

I världen vi befinner oss i så regerar den onda, och sexgalna, Krokodildrottningen. Hon kräver nya unga män hela tiden, och vi får första gången möta hennes onda planer när hon skickar ut den psykopatiska krigaren Gandala som slaktar en hel bröllopsfest, kidnappar brudgummen och får den vildsinta bruden efter sig.

Men en annan mäktig magiker, och den som tränat upp Gandala, skickar ut en god krigare, den heroiska och stiliga Mandala (Barry Prima) som träffar på bruden och tänker hjälpa henne att få tillbaka sin man. Men samtidigt är Gandala, och tre andra av världens mest onda krigare, på jakt efter djävulens svärd - ett svärd som är så mäkligt att man kan kontrollera världen med det. Mandala har dock en karta till hur man tar sig till svärdet, och nu blir det många faror att möta: drottningens krokodilkrigare, en cyklop, fyra av världens mest onda krigare och givetvis den tankekontrollerande krokodildrottningen själv!

The Devil's Sword är fantastiskt underhållning. Den är gjord på en liten slant, men är i övrigt väldigt snygg med genomtänkta kameraåkningar, feta vyer och en hel del färgglada kulisser. Effekterna är primitiva, men väldigt fantasifulla - precis som det ska känneteckna den store effektmakaren El Badrun. Det sprutar blod, huvuden flyger och det är riktigt våldsamt stundtals. Skoj!

Eftersom filmen är dubbad till engelska så kan det vara svårt att avgöra skådespelerinsatserna, men Barry Prima och hans närmaste klarar sig fint. Han är, trots att fighterna inte alltid är speciellt tajta, en jävel på att sparkas och verkar ha varit en naturbegåvning som actionhjälte. Resten av gänget är bisarra karaktärer med flint-peruker, gråsminkade häxor och tonvis med stuntmän som får sätta livet till.

Det är alltså verkligen ingen tråkig film. Jag älskade den.

Köper man Mondo Macabros DVD så kommer det med en märklig intervju med den skygge Barry Prima. Han verkar uppenbarligen inte helt bekväm med att bli intervjuad, och kan verka lite frånvarande ibland. Men skiner alltid upp i ett brett leende när det kommer en dum fråga eller han får säga något roligt. Han berättar lite också om sin tro på verklig magi och att han lever i djungeln nu för tiden, klättrar i berg och att han faktiskt tyckte det var lite roligt att göra dessa gamla filmer...